Den här bilden från i april får illustrera vad som mötte mig när jag kom till Mariebäck efter jobbet idag: nästan alla hästarna låg ner och såg verkligen ut att njuta av solskenet!!! (Hamingja var dock MYCKET skitigare än på bilden...!) Själv tyckte jag att det blåste lite kallt... men för hästarna som fortfarande har endel vinterpäls kvar var det nog bara behagligt!
Nu fick det vara nog med ridbaneridning tyckte jag, men eftersom det fortfarande är jätteblött i skogen valde jag att ge mig ut längs bilvägen mot Avan. Fortsatte där med samma tema: att uppmuntra till avslappning och lång överlinje genom att flytta undan för skänkeln i både skritt och tölt - med tydliga belöningspauser när jag fick önskat resultat. Underlaget på vägen kändes väldigt hårt så där red vi mest skritt och nyttjade de mjuka sandvägarna till vänster mot lilla sjön till tölten.
På väg hemåt blev det ändå lite tölt även på bilvägen och jag kunde då också samla lite mer i tölten så vi fick avsluta men en riktigt trevlig känsla! Redan under skritten hade dock det konsekventa växlandet mellan sidförande och belönande avslappning visat sig ha en MYCKET positiv inverkan på Hamingja. För trots rejäl överskottsenergi p g a flera vilodagar så kunde hon i stort sett bibehålla sitt fokus genom alla de faror hon ställdes inför. Och de var ändå MÅNGA - med porlande vatten i bäckar, plötsligt uppdykande snöhögar i dikeskanterna, stora och ilsket morrande stenar som bara några exempel...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar