Söndag: kvalitetstid med lyckohästen!

Efter att ha vilat fredag och lördag räckte orken ÄNTLIGEN till att åka till stallet idag! Där blev första projektet att - förhoppningsvis - skruva ur traktbroddarna från Hamingjas skor. Tåbroddarna hade jag med Sylviametoden (hylsnyckel och råläderklubba) skruvat ur i onsdags och även idag lyckades jag få loss alla! I år var det faktiskt inte en enda brodd som hunnit bli så rundsliten att hylsnyckeln inte fick fäste - antagligen en fördel av att jag bara orkat rida några enstaka gånger sedan det blev barmark. "Inget ont som inte har något gott med sig" är ju ett gammalt talesätt - och det skulle man ju kunna använda här!

Därmed kunde jag övergå till dagens andra projekt: att rida! Även idag valde jag ridbanan för att repetera övningarna från senaste Atlikursen. Först skritt på volt och vrida överkroppen så ytterhanden följer med när jag tittar på inner bak samtidigt som jag flyttar ut bakdelen med innerskänkeln, följt av avslappnad passivitet så snart hon slappnade av och längde halsen. 

Nästa steg blev trav på volt och i vänster varv höll hon direkt ett lågt tempo, slappnade av och frustade. I höger varv hade hon mer bråttom och vid några tillfällen kortade hon även upp nacken och gick över till tölt så att jag fick börja om från skritt igen. När vi hittat en avslappnad trav även i detta varv tyckte jag vi var redo att ta oss an tölten. 

Gick ut på spåret i höger varv och red sekvenser med samlad skritt m h a skänklar och säte följt av avslappnad passivitet som belöning. Därefter övergång till tölt där jag ställde henne utåt, mot staketet när hon fick bråttom och flyttade undan för vänsterskänkeln till dess hon återgick till det lugna tempot. Då fick hon räta upp sig och jag belönade med avslappnad passivitet. Kom ihåg Atlis uppmaning om att bara rida korta sekvenser tölt följt av samlad skritt och ny töltövergång. När vi efter en stund började bli överens om tempot gick jag vidare med högersluta för att öka bärigheten. (Även högersluta i den samlade skritten inför övergången till tölt.)

I vänster varv nyttjade jag också till att börja med högersluta (mot staketet) för att ta ner tempot. Men det var senare, när jag fångade upp på yttertygeln och flyttade undan för innerskänkeln som jag fick uppleva den trevligaste känslan i tölten: när hon kom upp med bogarna och var helt lätt i handen! Jag tänkte att detta måste vara vad Atli menade med att hon ska "trampa sig bort från handen"! När vi hittat den känslan några töltsekvenser i rad fick hon gå in på volt och börja sträcka ut på längre tyglar i nedvarvningstölt. Och det gjorde hon med en härlig, bibehållen aktivitet i ryggmusklerna vilket jag tolkar som att jag verkligen lyckats aktivera hennes bakdel under detta ridpass!

Det kändes verkligen som rätt val att välja ridbanan även idag - det är mycket lättare att undvika att hamna i en dragkamp om tyglarna när jag rider där. Något som antagligen hade varit väldigt lätt hänt om jag ridit ut längs vägen på min p g a överskottsenergi supertaggade häst...! Och när jag dessutom ridit så sällan den senaste tiden blir det ju än viktigare att varje ridpass har så hög kvalitet som möjligt! Avslutade med att lunchfodra innan jag åkte hemåt - härligt upplyft i sinnet av kvalitetstiden med min lyckohäst!