ENORM (förbättrings-) potential!!!

Idag kom Anette Karlsson till Mariebäck och höll en tömkörningskurs för oss! Här väntar Hamingja på att det ska bli vår tur.

Jag har ju arbetat Hamingja en hel del för hand och då tränat samling i skritt (med träns). Men det här var första gången jag testade att tömköra henne (har själv aldrig tömkört tidigare ö h t, "bara" longerat tidigare hästar). Så det var ju jätteroligt att få prova - men samtidigt JÄTTESVÅRT!!! Jag hade fullt upp bara med att hantera tömmarna på ett säkert sätt... 

Att placera mig själv i rätt position (och hålla mig där) var verkligen inte heller lätt...!!! Jag tenderade hela tiden att hamna för långt fram -  i höjd med bogen - när jag i själva verket skulle hålla mig mitt mellan gjorden och bakdelen. Fast samtidigt skulle jag följa med Hamingja framåt i rörelsen och den kombinationen hade min hjärna OERHÖRT svårt att få ihop....! :-O  

Man skulle också tänka på att inte stå för nära hästen utan alltid hålla sig tydligt utom "sparkavstånd". Och om tömmarna började bli för långa och "glappa" skulle man INTE börja korta upp dem, så att hästen kom närmare,  utan istället backa bort från hästen till dess man uppnådde kontakt på tömmarna igen. Och då skulle man sedan bibehålla kontakten - vilket också var SVÅRT för min reflex var hela tiden att släppa lite på dem igen. "Det ska bara vara en liiiiiten eftergift - du ska bara slappna av i handen - men kontakten ska hela tiden finnas kvar!" 

En annan svår sak att parera var när Hamingja ville falla inåt på volten - då var min reflex att flytta mig framåt - mot huvudet - men fick förklarat för mig att det bara blev en signal för Hamingja att komma ännu mer emot mig... Istället skulle jag styra utåt med yttertömmen samtidigt som jag "skakade" innertömmen lite mot bogen. "Om man tömkör med körpisk kan man rikta pisken mot bogen för att flytta ut den, men eftersom din häst gärna överreagerar skulle nog pisken bara stöka till det hela....!"

Det blev faktiskt liiiite lättare att få ihop saker och ting när vi sedan fick övergå till trav! Då klarade jag av att hålla min position bättre OCH samtidigt röra mig framåt i Hamingjas rörelseriktning.  Annette förklarade att en viktig skillnad var att Hamingja hade ett helt annat driv framåt i traven än hon haft när vi jobbat i skritten. "Det svåraste som finns är att tömköra i riktigt långsam skritt!" Så när vi åter saktade av till skritt och jag smacka på henne mer framåt - ofta - gick det ändå lite bättre. 

En annan svår sak var att INTE vissla utan använda tömmarna för att bromsa och stanna. "Du ska bromsa på samma sätt som när du rider!" sa Annette men då fick jag ju erkänna att jag visslar när jag rider också. Överlag tyckte hon att Hamingja lyssnade ganska dåligt på tömsignalerna... så där hade vi verkligen något att jobba med...! 

Carola och Litlamin var duktiga!

Något annat att tänka på var att hålla nere händerna - jag ville gärna höja dem, f f a när det blev svårare att manövrera Hamingja dit jag ville. Ja, ni hör ju, det finns verkligen hur mycket som helst att träna vidare på! Annette, som tävlar svårklass dressyr och använder tömkörning som en viktig del i träningen av sina hästar är verkligen en guldgruva att ösa ur på detta område! Så fantastiskt roligt att hon kunde komma ut till oss och hålla denna kurs! Nu hoppas vi att hon snart kan komma tillbaka och hjälpa oss vidare. För det finns väl några enstaka små detaljer kvar att slipa på...!  ;-)