God Jul!!!

God Jul önskar Anna och Hamingja!!!

Jag hoppas på BoT-effekten!

Jag har ju sedan tidigare mycket goda erfarenheter av Back on Track (både för mig själv och för Hamingja). Och nu hoppas jag med dess hjälp få en förstärkt effekt av Hamis jullov - så att jag förhoppningsvis har en helt fräsch häst att börja rida på igen i början av januari! 

A perfect match!!!

`cause she´s worth it!!!

Idag var det som om jultomten redan kommit till Mariebäck när Karin Åberg/Sadlar.se anlände för att hjälpa Carola att prova ut sadel till sin (SNART!!!!) FINA Litlamin!!! Karin måste definitivt vara ohotad världsrekordhållare i grenen "Packa maximalt med häst- och ryttarutrusning i en Volvo" så det fanns MYCKET roligt för oss andra också!!! 

Redan när jag kom till Mariebäck konstaterade Sylvia att de nya slingorna i mitt hår faktiskt är i precis samma nyans som min ridjacka - man skulle verkligen kunna tro att jag haft jackan med mig till frissan...! (Vaddå, gör inte ALLA så??!!) Och när vi sedan upptäckte att Karin hade med sig träns med "bling" i samma nyans kunde det väl bara sluta på ett sätt...?!? Och naturligtvis kunde hon även gräva fram en matchande vojlock ur lagret i bilens takbox! 

Vän av ordning kanske undrar om jag inte redan hade tillräckligt många träns, och det kan man ju tycka... det var därför jag var så modest och bara köpte nosgrimman men faktiskt stod över huvudlaget trots det "blingade" pannbandet! ;-) Den nya nosgrimman var av den modell som till för bara några år sedan var standard på islandshästträns: med ett spänne uppe i nacken. Men numera finns en hel del islandshästträns där man fäster nosgrimma med två spännen - ett på var sida - direkt i huvudlaget. Det träns jag använder allra mest - ett Eques jag köpte av Karin för ett par år sedan, i helt UNDERBART mjukt läder - är ett sådant så till det kommer jag inte att kunna använda den nya nosgrimman...

Men känn ingen oro - Karin hade ett pannband i Eques underbara läder och med svarta Swarovski-kristaller! Just svarta kristaller har jag inte haft i min pannbandssamling, så det var ju skönt att detta stora tomrum nu tillslut kunde fyllas! När Karin förra gången var förbi Mariebäck (i samband med en Atlikurs) handlade jag faktiskt ingenting, något som inte minst förvånade mig själv... men nu känns det som att jag kompenserat för den olyckliga fadäsen!

Redo för julen!

(Fabergé-)julgranen från St Petersburg - Check! Julkamelen från UAE - Check! Nu kan julen komma när den vill - vi är redo!!!

Hamingja får jullov...!

Hamingja har vilat sedan Ingebjörn behandlade henne i lördags, men idag testade jag att rida och hade förståss hoppats på att hon skulle kännas som vanligt igen. I o m att det bara var i galopp jag kände av hennes problem red jag upp bakom vägbommen för att testa att galoppera där. Det gick inget vidare... men den blöta klibbsnön fick henne att halka till med bakhovarna ibland så jag tänkte att det även kunde vara det som gjorde henne spänd. Vände och skrittade ner till bilvägen istället för att testa några galopper där - men tyvärr blev det samma resultat trots halkfritt underlag... Så jag vände och skrittade tillbaka hem igen. 

I o m att Ingebjörn sagt att jag bara ska stretcha henne när hon har jobbat så att musklerna är varma, var det första stretchingen på två veckor och jag undrade om hon skulle vara mer ovillig att lyfta och sträcka på vänster bakben. Men efter en lite spänd start slappnade hon sedan av så att huvudet successivt sjönk allt närmare golvet... Uppenbarligen var det ganska skönt! Sedan fick hon gå ut i hagen med Back on Track-täcke på för att förhoppningsvis få en välgörande effekt på musklerna i bakdelen. 

För min del var det HÄRLIGT bara att få vara tillbaka på hästryggen, även om det mest blev skritt idag. Men det känns onödigt att belasta hennes rygg när hon inte är helt OK. Så nu tänker jag att hon får fortsätta vila de närmaste veckorna innan jag testar ridning igen någon vecka in i januari. Hon får ett rejält jullov m a o!

Man ska lita på magkänslan!!!

Idag var equiterapeuten Ingebjörn tillbaka i Mariebäck för att kolla några av hästarna. Och jag fick bekräftelse på att jag gjort helt rätt som lyssnat på magkänslan och låtit Hamingja vila sedan förra helgen... Från att ha känts jättefin ända sedan senaste behandlingen reagerade hon ju plötsligt genom att bli jättespänd och tappa (vänster-)galoppen. När jag beskrivit hennes reaktion för Ingebjörn började han känna längs ryggraden upp mott korset och sa nästan direkt: "Här har det hänt någonting..." Han visade även hur jag skulle dra med fingrarna längs ryggraden och det var jättetydligt hur det plötsligt blev en "lucka" där man inte kände någon kota. "Här har något hamnat snett..."

Han sa att det kunde bero på att hon t ex fått en spark av någon i flocken. Det är inget  någon av oss sett, men det kan ju mycket väl ha hänt ändå för det är inte ovanligt att det gruffas i stoflocken.... I samband med fodringarna gör Hamingja ofta utfall mot och jagar iväg några av de som är lägre i rang och om en brodd råkar fastna i underlaget vid ett sådant tillfälle skulle det ju också kunna orsaka problem av detta slag. Ingebjörn konstaterade även att hon var svullen så antagligen hade hon samtidigt sträckt sig lite i musklerna i detta område.

Sedan han gått igenom resten av hennes kropp och jag travat henne vid hand ute på gården så att han kunde se hur hon rörde sig satte han akupunkturnålarna. När hon stått med dessa så att musklerna  slappnat av började han själva behandlingen. Då konstaterade han att hon inte alls hade samma rörlighet i ryggen som senast - utan han behövde ta i mycket mer för att få samma reaktion som då. Han hittade också lite nya spänningar i nacken, men detta var antagligen ett sekundärt problem som berodde på att hon spänt sig även där när det gjorde ont i vänstra delen av korset.

Tack vare att jag upptäckt problemet så pass snabbt och därmed låtit henne vila från ridning och att det dessutom bara dröjde en vecka innan hon fick behandling var hans bedömning att hon snart kommer att vara återställd igen. Hon bör få fortsatt vila några dagar nu efter behandlingen, men sedan kan jag börja rida igen om hon känns OK. Jag är verkligen glad att jag tog mina misstankar på allvar och lät henne vila - än en gång har det visat sig att man ska lita på magkänslan!!!

Något som inte riktigt stämmer...

 

Efter en ovanligt tidig morgonfodring (för att vara jag) och lång egen frukost i Josefshallen red jag Hamingja genom skogen bort till Torrbergsvägen för att stämma av vänstergaloppen på en av våra mest invanda galoppsträckor. I o m att jag dessutom hade inväntat dagsljuset hoppades jag ha gjort allt jag kunde för att minimera anledningarna för Hamingja att bli spänd av psykiska orsaker.

Så länge vi värmde upp i trav kändes Hamingja hur fin som helst. Men sedan ville hon inte fatta vänster galopp ö h t... och när hon tillslut ändå gjorde det blev det bara ett par galoppsprång innan hon åter var mycket spänd och tappade galoppen... Jag gjorde en övergång till trav istället och då dröjde det inte lång stund innan hon började frusta så belåtet, vilket hon ju inte gjort ifall det var psykiska spänningar som var problemet.

Testade även lite tölt med lång hals - vilket också fick henne att frusta - innan vi skrittade tillbaka hem genom skogen. Efter vår vanliga stretching fick hon stå en extra lång stund med Back on Track innan jag släppte ut henne i hagen igen. Som tur är kommer Ingebjörn (equiterapeuten) tillbaka till Mariebäck redan nästa helg - det känns som riktigt bra timing! Så nu får Hamingja vila från ridningen fram till dess.