När en polett trillar ner...!

Atli brukar säga att om man har ett problem som man inte lyckas lösa under ett ridpass (eller kanske först efteråt inser vad som egentligen varit problemet) så ska man inleda nästa ridpass med att fokusera på detta - redan under uppvärmningen. Och eftersom jag de senaste dagarna upplevt att Hamingja varit lite ovillig att gå undan för högerskänkeln så inledde jag med att be om detta.

Även idag var det svårt att få till samma resultat som när jag bad henne gå undan för vänsterskänkeln, men tillslut insåg jag något viktigt: att huvudproblemet inte var att hon svarade sämre på signalen från högerskänkeln utan f f a att hon sköt ut vänsterbogen istället för att korsa över med höger bak och länga överlinjen.

Under våra fyra år tillsammans har det nästan alltid varit högerbogen som jag behövt "hålla på plats" så jag hade helt missat att problemet bytt sida...! :-O  Och det var alltså inte en tydligare högerskänkel som behövdes utan mer "finlir" med vänstertygeln! Jag behövde helt enkelt ställa om henne till vänster i korta, snabba sekvenser för att lyckas rama in henne tillräckligt. Vilket vi därför ägnade större delen av skrittsträckorna längs Hyltetvägen till.

I tölt och trav använde jag vänstersluta istället för högerdito som inramning och detta med gott resultat. När vi kom till vår galoppträningssträcka kunde vi konstatera att mördartranor inte alls är lika tuffa som de vill verka... för de hade uppenbarligen inte vågat komma tillbaka sedan vi skrämt dem två dagar i rad! Styrkta av detta avverkade vi en av vardera galoppen innan vi skrittade tillbaka längs grusvägen under fortsatt "finlir" med vänstertygeln för att hon skulle korsa över ordentligt med höger bak.  

Tillbaka i Höbäcken gjorde jag något som var VÄLDIGT överraskande både för min häst och för resten av stoflocken. Jag har i flera dagar gått runt i beteshagen och letat efter den ljusblå flughuva som hon lyckats ta av sig någonstans, men hittills utan resultat. Nu bestämde jag att Hamingja faktiskt fick hjälpa till att leta, så istället för att ta av sadel och träns ledde jag in henne i beteshagen och satt upp igen.

Det var en MYCKET konfunderad häst som till att börja med gjorde halt var tredje meter för att se om jag ändå inte skulle sitta av igen. Allt medan kompisarna, som befann sig nere vid bäcken, slutade  beta för att kolla in vad vi höll på med. Tillslut vågade sig Elsa (lägst i rang) fram för att ytterst försiktigt nosa på Hamingja - som om hon inte kände igen henne med sadel och ryttare på ryggen!

Någon flughuva hittade vi tyvärr inte... men jag tyckte att jag fick en bra överblick uppifrån hästryggen så det var betydligt lättare att söka över en stor yta på detta sätt. Därmed känner jag mig ganska säker på att huvan måste gömma sig någonstans i snåren längs den bortre delen av bäcken. Men just för att det är så täta snår är det nog lättare att söka till fots än att rida - så det jag ägna mig åt någon av de kommande dagarna. När jag satte på henne flughuvan här om veckan var det för att det börjat rinna lite från hennes ögon. Men det gör det inte längre, som tur är, så hon klarar sig ju utan men jag vill ju gärna hitta den ifall den behövs framöver!

"Du ska känna dig lika stolt..."

"...som du vill att din häst ska se ut!"

Ett Atli-citat som jag försökte ha med mig under skrittpauserna idag - genom att verkligen "sitta på rumpan", sträcka på mig och dra bak axlarna - för att förhoppningsvis ta med mig lite av detta även över till töltridningen. I natt hade temperaturen fallit strax under +5 i Höbäcken och det var knappt +15 grader och mycket vind när jag kom dit på förmiddagen så precis som igår alltså svalt och skönt ridväder som verkligen livade upp Hamingja!

Därför stod jag över galoppen även idag och använde istället galoppsträckans trevliga underlag till att rida intervaller av tölt med mycket samling. När jag t o m petade till Hamingja lite lätt på höger bak med pisken (och den värsta chocken över detta hunnit lägga sig) fick jag njuta av riktigt trevlig känsla i tölten! Inser att pisken varit väldigt inaktiv i sommar, så det är definitivt hög tid att komma ihåg den igen. Det blir ju snabbt så OERHÖRT traumatiskt för lilla fröken om jag inte hela tiden jobbar på att påminna henne om att man inte dör (bara nästan) ifall någon nuddar vid en med en pisk...!

Igår hade vi ju en ganska chockartad "nära 30-talet tranor-upplevelse" och idag var det faktiskt en ÄNNU större flock som vi lyckades skrämma upp... Men i o m att det blåste från oss mot dem var vi inte alls lika nära när "svärmen" lyfte så det behövde inte bli lika traumatiskt för min lilla häst.

Efter omsadling och en avslutande sekvens (riktigt njutbart!) arbetstempo tölt skrittade vi hela vägen tillbaka till Höbäcken. Förutom att då fokusera på sitsen för att  "känna mig lika stolt som jag vill att min häst ska se ut" blev det också en hel del flytta undan för högerskänkeln, eftersom det precis som igår inte kändes lika lätt för henne som att flytta undan för den vänstra. 

Trippelturbo!!!

"Hej matte, här står jag och laddar!!!"

Om man lägger ihop 10 vilodagar, en utomhustemperatur på svala +15 grader samt rejäla vindar som livar uppå det hela lite extra - vad får man då? En Hamingja med trippelturbo!!! Det krävdes lååånga sträckor med sidförande längs dikeskanterna för att Hamingja skulle hålla sig till skritt när vi red iväg idag. Samt ett stort antal halter för att "renovera" bromsen...! 

Och med tanke på att alla sträckor vid Hyltetvägen med underlag som lämpar sig för galopp antingen skulle innebära utförsbacke eller hemväg kom jag snabbt fram till att det var säkrast att stå över den gångarten idag. Något jag var extra glad över när vi sedan kom töltande längs den sträcka där vi oftast brukar galoppera och ett 30-tal tranor plötsligt flög upp snett framför oss! 

Hamingja fick ju redan i mycket unga år lära sig den hårda vägen vad närkontakt med mördarsvanar och deras artfränder kan innebära... så detta var en alldeles tillräckligt spännande upplevelse för henne utan att behöva inträffa under en (racer-)galopp...! Men tack vare våra oerhört starka nerver tog vi oss trots allt levande ur även detta trauma! Jag försökte också peppa henne med det faktum att HON hade fått dem att fly - alltså var de ÄNNU mer rädda för henne än hon för dem!

När vi hämtat oss från detta och efter ytterligare uppvärmningstölt kunde jag tillslut få lite nytta av frökens turbo genom att be om mer samling i en högre form. Då bjöd hon på en HÄRLIG bärighet i tölten där bogarna kom upp och utan minsta gram "i handen"! Det var verkligen en trevlig känsla, som vi dessutom kunde upprepa i flera sekvenser! Efter detta fick hon sedan skritta hela vägen tillbaka ut till asfaltvägen för att få ev mjölksyra ur musklerna. Tillbaka i Höbäcken stretchade vi dessutom lite extra grundligt. Det ska bli väldigt intressant när equiterapeuten kommer tillbaka om ett par veckor, ifall han märker någon skillnad jämfört med förra gången!

Titt som tätt vart sjunde år...!

Lisa hälsar på Hremsa och Hamingja.

Idag hade vi trevligt besök av min kusin Maria med familj. De är bosatta i Åre med var nu uppe hos hennes föräldrar norr om Skellefteå. Och när dottern Lisa undrade varför de ALDRIG hälsar på hos mammas kusin som BÅDE har häst och höns fick det bli en tripp till Luleå också! Vi räknade ut att det var 7 år sedan Maria och jag träffades senast - så det var ju definitivt hög tid! 

Även Chicksen uppskattade besöket!

Enligt väderprognoserna är det sista dagen på den senaste tidens värmebölja och redan idag kändes det aningen svalare i vinden... I morgon ska det bara vara 17 grader som varmast - alltså MER än 10 grader lägre än vad vi haft den senaste veckan. Definitivt läge att ta tag i ridningen igen m a o!

Stenskär - ett paradis i Piteå skärgård!

Även idag har vi 30 grader varmt! För att njuta av värmen har Johan och jag passat på att för första gången besöka ön Stenskär längst ut i Piteå skärgård. Ett riktigt paradis! Och ganska overkligt att kunna sitta på stranden på öns utsida och se ut över ett hav som var kav lugnt trots att det där är helt öppet ända till Finland! En jättefin lååååång sandstrand och riktigt skön badtemperatur gjorde ju inte saken sämre! 

Innan dess hade vi också hunnit besöka en jättefin prylbod/skeppshandel - en riktig "Anna-affär" m a o -  i Piteås norra hamn!

Best friends forever!

När man får hänga med sin BFF! (Láras dotter Litlamin och Hamingja)

Oj, så GLADA alla bromsar blev över att få träffa mig och Hamingja idag...!!! Jag försökte hjälpa henne genom att slå ihjäl de som satte sig för att bita henne så länge de var inom min räckvidd uppifrån sadeln. För att inte behöva slå så hårt brukar jag trycka till med handflatan samtidigt som jag drar den åt sidan, så dör de oftast. Fast när det kom en bjässe i "helikopterstorlek" försökte jag slå ihjäl den innan den landat, genom att slå ihop händerna hårt Missade dock helikoptern så det enda resultatet blev att stackars Hamingja fick en smärre chock...! :-O Men jag MENADE väl i alla fall!!!

Idag verkade det ta emot lite när jag bad henne korsa med höger bak, så det fick bli extra mycket av den varan - både i skritt och i tölt. Till stor del blev annars ridpasset en repris av gårdagen, med trav, tölt och en galoppsträcka i vardera galoppen längs traktorvägarna med skrittpauser ute på Hultetvägen med hårdare underlag. Galopperna blev bäst hittills denna vecka i o m att det inte bara var "fullt ös medvetslös" som gällde utan faktiskt lite mer bärighet och höjd i sprången. Fast i klass med förra veckans "all time high" var vi ju inte riktigt...!

Efter galopperna sadlade jag som vanligt om vilket idag innebar en JÄTTESVÄRM av bromsar runt oss... som tur var blev det i alla fall lite lugnare när vi kom upp på Hultetvgen igen så att Hamingja kunde få hämta andan ordentligt efter galoppen genom att skritta hyfsat avslappnat en längre stund. Innan vi avrundade för dagen ville jag träna mer på samlingen i tölt och för att få göra det på ett mer sviktande underlag lämnade vi grusvägen igen och nyttjade en av traktorvägarna där vi redan ridit tidigare idag.

Under den långa skrittpausen innan dess hade jag än en gång försökt fokusera på att jag skulle "känna mycket rumpa" i sadeln med förhoppningen att detta innebar att jag "på köpet" hamnade i en mer lodrät sits. Och kanske var det därför som jag sedan lyckades riktigt bra med att rida samlad tölt där Hamingja kom upp mer med bogarna?! Och dessutom kunde bibehålla resp återställa bärigheten när så behövdes m h a att "tänka rygga" med sätet samt lägga in några steg sluta här och där.

Jag är i alla fall HELT säker på att en grundförutsättning för detta är att jag allt oftare lyckas hålla blicken lyft när jag rider och därmed får en chans att KÄNNA hur Hamingja rör sig och när/vad jag behöver understödja/korrigera! Och när jag som avslutning av ridpasset åter bad henne gå undan för resp skänkel och korsa bakbenen kunde jag nöjd konstatera att hon åter korsade lika lätt med höger bak som med vänster!

Tillbaka i Höbäcken följde jag min nya vana att stretcha hennes framben samt vänster bak innan jag svampade av henne. Men idag hade det varit smartare att göra detta i omvänd ordning för en riktigt svettig häst drog ju till sig MASSOR av bromsar och det är inte så lätt att försvara sig mot dessa när man står på tre ben...! Men när stretchingen var avklarad gav vattnet både svalka och minskade svettdoften så att antalet nya bromsar som hittade Hamingja inte längre ökade i snabbare takt än vad jag hann slå ihjäl dem...!

Det var sedan en belåten häst som rullade sig MYCKET grundligt så snart jag släppt ut henne i hagen igen! Och efter tre träningsdagar i rad passar det bra med några lediga dagar för Hamingja när  jag kommer att vara upptagen med annat. Men jag är snart tillbaka - på en blogg nära dig!!!

Vi hade i alla fall tur med vädret...!!!

När jag körde mot Höbäcken idag började det regna och jag funderade först på om jag skulle vända tillbaka hemåt igen...? Att rida i regn är ju visserligen inget problem, men tanken på att plocka utrustningen ur bilen för att göra i ordning Hamingja ute i regnet och sedan packa in all blöt utrustning i bilen igen kändes inte så lockande... Men bestämde mig ändå för att fortsätta samtidigt som jag höll tummarna för att regnet skulle upphöra igen.

Framme i Höbäcken kunde jag konstatera att det istället regnade ÄNNU mer än tidigare... men tänk om jag hade så tur att det skulle mattas av eller t o m sluta regna om jag väntade en stund... Och efter att ha lyssnat på min ljudbok i ytterligare 20 minuter kunde jag konstatera att det precis som jag hoppats på åter var uppehållsväder! 

Idag var Hamingja lite lugnare och försökte inte börja springa direkt jag landat i sadeln, men det var ändå med mycket energiska steg som hon skrittade iväg. Hon var heller inte stel i musklerna efter gårdagen utan korsade smidigt över med inner bak och längde halsen när jag bad henne att gå undan för skänkeln! (Jag kom dessutom ihåg att dra bak höger axel så att jag direkt hamnade i rätt position när jag skulle be henne gå undan för högerskänkeln - plötsligt händer det!!!)

Som vanligt försökte jag fokusera mycket på min sits, även i skritten då jag försöker känna att jag har "mycket rumpa mot sadeln". Jag tänker att det är ett första steg mot att någon gång i framtiden förhoppningsvis kunna "sitta ordentligt" även i tölt...! 

Jag red uppvärmningstölt ute i de mjukare vägkanterna längs Hultetvägen. För att sedan nyttja mindre sidovägar till både trav och tölt medan den hårdare grusvägen främst användes för skrittpauserna där emellan. Även idag galopperade vi på favoritstället, fast bara en sträcka i vardera galoppen. Och det var betydligt mer kontrollerat än igår även om vi fortfarande hade en bra bit kvar till den trevliga bärigheten i galoppen som jag fick njuta av en dag förra veckan...!

Under hemvägen hann vi även med några sekvenser tölt med samling i den lite högre formen och från utgångsläget med "mycket rumpa mot sadeln" i skitt följt av ett samlande säte innan övergången till tölt bjöd Hamingja på en tölt med riktigt härlig bärighet, vilken jag sedan kunde bibehålla/återställa m h a några steg högersluta vid behov. Under den tredje och sista sekvensen kändes hon verkligen "uppe" med bogarna och helt avslappnad i nacken - HÄRLIGT!!!

När vi kom tillbaka till Höbäeken hälsades Hamingja av en ivrigt gnäggande Litlamin som behövt överleva en dryg timme utan sin bästa vän! Hon fick dock vänta ännu en liten stund till medan jag stretchade Hamingja enligt instruktionerna från equiterapeuten och svampade av henne. Medan jag körde hemåt - rejält Hamingja hög - började det sedan regna igen...tala om att jag hade haft tur med vädret!

Borta bra, men hemma häst!!!

Hamingja med "sommarsadelkammaren" (=bilen) som skymtar i bakgrunden.

I går kväll kom Johan och jag hem igen efter ett MYCKET upplevelserikt besök i Sankt Petersburg! Som alltid har jag längat hem till Hamingja så det kändes verkligen BRA när jag tidigare i kväll var tillbaka i sadeln! Och uppenbarligen var det inte bara jag som längtat, för så snart jag suttit upp ville Hamingja direkt börja springa..! Men jag drog mig till minnes Atlis ord vid sådana tillfällen: "ALDRIG bromsa med båda tyglarna, då får du bara en spänd häst, utan aktivera hennes inre bakben genom att be henne gå undan för skänkeln!" 

Och när jag gjorde så fick jag inte bara tillbaka hennes fokus på mig utan också en bra "lägesrapport"  när hon med samma lätthet korsade med vänster resp höger bakben. Även idag red jag Hultetvägen - varför ändra ett vinnande koncept?! - och tänkte ta några vändor på vår långa galoppsträcka eftersom Hamingja efter en ledig vecka säkert hade en hel del överskottsenergi hon behövde få göra av med... något skulle visa sig vara dagens "understatement"...!

När jag gav den första signalen om galopp DUNDRADE Hamingja verkligen iväg! Min erfarenhet är att det i ett sådant läge är bäst att INTE försöka bromsa för då hamnar man lätt i en dragkamp där hästen bara triggas att springa ännu fortare... Så jag försökte bara sitta helt neutralt och vänta på att hon själv skulle sänka tempot. Men istället sprang hon bara fortare och fortare och fortare så att jag började undra om jag verkligen skulle hinna få stopp på henne innan 90-graderskurvan ut på Hultetvägen... Fast när vi kom fram till stället där vi brukar sakta in och jag visslade lyssnade hon som tur var!

Efter att vi skrittat tillbaka hela vägen ner var det dags för höger galopp och även nu satsade Hamingja på hastighetsrekord... och när jag sedan tappade ena stigbygeln blev det lite onödigt spännande... Men med ett reält tag i manen höll jag mig kvar i sadeln och även om det även denna gång verkade som att hon tänkt springa i full fart hela vägen tillbaka hem saktade hon av på min vissling innan vi var framme vid Hultetvägen. .

Under vår tredje galopp valde hon faktiskt själv att sakta av i slutet av galoppsträckan, innan jag hunnit vissla. Men det var först under den fjärde och avslutande galoppen som jag alldeles i slutet faktiskt vågade driva lite när hon själv började slå av på tempot. Så förra veckans trevliga bärighet under galoppintervallerna kändes VÄLDIGT avlägsen... Som vanligt satt jag av och flyttade bak sadeln och när vi sedan red hemåt skrittade vi hela vägen ut till Seletvägen för att hon skulle hinna hämta andan ordentligt. 

Där skojade jag sedan till det och red lite trav på kanten utanför asfalten innan vår sedvanliga nedvarvningstölt. Och tillbaka vid beteshagen kom jag sedan ihåg att stretcha, något som hon allot mer verkar tycka är ganska skönt - t o m när jag sträcker ut hennes vänstra bakben som hon ofta inte velat att man ska lyfta/hålla i.  

Sankt Petersburg!

Katarina den Stora avbildad när hon genom en kupp avsatt sin make och tagit över som kejsare/tsarinna.

Johan och jag har precis kommit hem efter att ha spenderat några MYCKET upplevelserika dagar i Sankt Petersburg! Verkligen en FANTASTISK stad! Det är inte för inte som den anses som en av världens vackraste städer,  med sina ca 600 slott, många vackra kyrkor och massor av kanaler - som en kombination av Paris och Venedig skulle man kunna säga!

Hamingja har tagit ledigt!

"Det är mycket nu...!!!"

Tuff styrketräning!

En mulen morgon passar ju perfekt för ridning!!! (Även Hamingja höll med om det!) 

När vi skrittade iväg och som vanligt inledde med att flytta undan för skänkeln längs dikeskanterna kändes Hamingja mjuk och smidig - alltid skönt med en bekräftelse på att besvären i bakdelen inte verkar vara på väg tillbaka! Och när jag sedan påmint mig själv om att hålla blicken rätt och dra bak axeln på "innersidan" så gick det ännu bättre...!

Sedan vi kommit in på Hyltetvägen blev det ännu mer sidförande i skritt varvat med uppvärmningstölt längs någon av gräskanterna på sidan av vägen, för att underlaget inte skulle vara lika stumt som på själva grusvägen. Jag red in på den grusväg som går in till Avan och när man började skymta husen inne i byn upptäckte jag en liten skogsväg som jag inte lagt märke till förut - och den ville vi ju testa! 

Det var ganska smalt mellan hjulspåren så jag gissar att det var en fyrhjuling som skapat "vägen" snarare än en traktor/större skogsmaskin. Underlaget var ganska ojämt - och med en hel del lämningar från den skogsgallring som fyrhjulingen verkade ha varit inblandad i - men det var torrt och fint längs den lilla slinga vi skrittade runt och tillbaka ut på vägen igen.

Under hemvägen var det sedan dags för rejäl styrketräning i form av samling i tölt då jag t o m hade fräckheten att peta till damen lite lätt med pisken vilket förstås fick det att börja ryka ur öronen på henne...! :-O Men resultatet blev riktigt trevlig tölt med en härlig bärighet!!! Jag försökte verkligen skärpa mig och "sitta på rumpan" samtidigt som jag "tänkte rygga" med sätet. När högerbogen försökte "smita iväg" fungerade det allra bäst att ta med hela framdelen tillbaka åt vänster m h sidförande tygeltag. 

Det märktes tydligt att Hamingja verkligen tog i för hon flåsade ordentligt - men känslan i tölten var verkligen riktigt, riktigt trevlig! Tillbaka i Höbäcken kom jag t o m ihåg att vi skulle stretcha. Och nu kommer Hamingja dessutom att få ett antal lediga dagar i rad så hennes muskler kommer att ha gott om tid att återhämta sig efter detta "styrketräningspass"! 

Det börjar bra!

Första egentliga semesterdagen kunde knappast börja bättre än med en ridtur på lyckohästen i solskenet! Och tack vare de kraftiga - men varma - vindarna var det knappt några insekter! Eftersom Hamingja fick jobba ordentligt i galoppen igår och därför kunde vara lite trött i musklerna ville jag göra något helt annorlunda idag. Därför inledde jag med att skritta i terrängen när vi skulle transportera oss till Hultetvägen.

Väl där testade jag sedan en för oss ny skogsväg vilken tog oss ganska långt bort mot Avan innan vi tillslut kom till en sankmark och jag valde att vända och rida samma väg tillbaka. Vi avverkade sedan ytterligare några småvägar och gångarterna för dagen var främst skritt och trav. (Trav på småvägarna samt där Hultetvägen hade en gräskant som vi kunde rida på och skritt i övrigt på det hårda underlaget.) Eftersom underlaget hela tiden varierade blev det många tillfällen att träna övergångar till trav - där Hamingja fortsätter att briljera! 

Tillbaka i Höbäcken kom jag t o m ihåg att vi skulle stretcha och Hamingja verkar tycka att det är skönt ÄVEN när jag sträcker ut hennes vänstra bakben som hon alltid varit lite "rädd om". Istället för att snabbt försöka rycka åt sig benet när jag lyft det hjälper hon faktiskt till att sträcka ut! När det sedan var dags för Hamingja att gå tillbaka till hagen stod Litlamin vid grinden och väntade och hon gnäggade så lyckligt när hennes vän ÄNTLIGEN kom tillbaka! 

Avslutar med 10 000 kronorsfrågan: HUR har kvistarna lyckats sticka in och fastna på detta sätt mellan Hamingjas sko och hoven?!? Om skon glappade hade det varit lättare att förstå, men det gör den inte... De satt också ORDENTLIGT fast så det krävdes en tång för att dra loss dem! :-O

VILKEN GALOPP!!!

Båda mina "vrålåk" på samma bild !!!

Det härliga ridvädret fortsätter: +16 grader och mulet är ju faktiskt svalt och skönt för både häst och ryttare! Dagens träningspass blev till stor del "favorit i repris" när vi red samma sträcka längs Hyltetvägen och dess "förgreningar" som vi gjort den senaste tiden. Men med en till synes liten justering som visade sig ha MYCKET stor och trevlig effekt!

Jag brukar oftast använda galoppen som en del i uppvärmningen eftersom den är väldigt lösgörande. Vilket därmed innebär att jag i regel bara ridit uppvärmningstölt i lång och låg form innan och väntar med samlingen i tölt till efter vi har galopperat. Som Atli brukar påpeka får man då ofta en rejäl "draghjälp" som innebär att den samlade tölten får extra bra kvalitet. 

Men när jag idag för ovanlighetens skull gjorde det omvända så blev det väldigt tydligt hur det omvända också gäller - att samlingen i tölt kan ge ökad kvalitet i galoppen! Innan vi kom till traktorvägen där vi brukar galoppera hade jag nämligen först nyttjat en annan traktorväg till att träna samling i tölt. Vilket jag tror var en av de viktigaste anledningarna till att galoppen sedan blev bland det absolut bästa vi presterat på detta område! 

Jag har ju hittat en riktigt lämplig sträcka att galoppera på men fram till idag har det i stor utsträckning varit "racergalopp" - vilket inte är helt oväntat när man galopperar rakt fram och dessutom på väg hemåt...! Men med den samlade tölten "i ryggen" bjöd Hamingja nu på en trevlig form och bärighet även i galoppen! Och när hon några gånger började bli lite flack i sprången behövdes bara lite drivning och en lätt kramning på tygeln för att bärigheten skulle vara tillbaka! 

Fyra sådana långa sekvenser, två i vardera galoppen, fick jag njuta av! Det var bara alldeles i slutet av de två sista intervallerna som hon inte riktigt orkade hålla bärigheten hela vägen utan de sista galoppsprången fick bli i en längre form. Inte konstigt om hon började känna av lite mjölksyra i musklerna vid det laget! Och som belöning fick hon sedan skritta på hellånga tyglar hela vägen tillbaka ut till Seletvägen där vi som vanligt avrundade med nedvarvningstölt i lång, låg form. Nu kommer jag att vara "Hamingja-hög" ett bra tag igen!!!

I´m riding (singing) in the rain!

...just riding in the rain! What a glorius feeling, I´m happy again!!!

Första dagen på semestern (och efter TRE vilodagar för Hamingja) kunde jag ju inte låta mig hindras av lite regn...! Så det blev en härligt timme längs Hyltetvägen jag inledde med långa sekvenser skänkelvikning i skritt längs vägkanterna. 

Sedan blev det FYRA långa galoppintervaller längs traktorvägen! Tidigare har vi som mest ridit tre men dagens blygsamma temperatur (bara + 14 grader) gjorde att det kändes som ett lämpligt tillfälle att utöka med en fjärde. Jag red var annan vänster resp höger galopp och var riktigt nöjd med våra galoppfattningar från stillastående. Under den avslutande högergaloppen testade jag dessutom att lägga in några steg sluta när hon började kännas lite trött och detta visade sig göra lika mycket för bärigheten i galoppen som det gör i tölt resp trav!

Hamingja flåsade ordentligt när jag satt av för att sadla om efter den sista galoppsträckan och hon verkade väldigt nöjd med att sedan få skritta hemåt på hellånga tyglar. Fast var direkt "på hugget" igen när jag började förbereda tölt m h a ett samlande säte. Det blev bara korta intervaller samlad tölt men i den lite högre formen vi börjat träna på och hon bjöd på några riktigt trevliga moment med en härlig känsla! Definitivt kvalitet istället för kvantitet, vilket också blev tydligt när hon fick sträcka ut i nedvarvningstölt ute på Seletvägen och då behöll en mycket aktiv rygg i tölten på långa tyglar!

Hittills har Hamingja gått med täcke på betet eftersom det var så OERHÖRT mycket insekter när vi först släppte dem där. Men nu - peppar, peppar - verkar det ha lugnat ner sig en hel del på insektsfronten och när det nu dessutom regnade och verkar ska göra det i morgon också bestämde jag mig för att hänga täcket på tork och låta henne gå utan t v i alla fall. Tillbaka i hagen rullade hon sig förståss grundligt - se bilden ovan! Själv insåg jag att jag glömt hennes stretching så det fick bli lite av den varan (vänster bak resp vänster fram) i hagen medan resten av flocken stod runt omkring och undrade vad vi höll på med!

Semester!!!

Idag jobbade jag (och Johan) sista dagen innan semestern! Vi hade bestämt oss för att fira detta genom att gå på Kubansk afton på Nodo, tillsammans med Eva och några till. Det blev en riktigt trevlig kväll då vi bl a fick prata om vårt besök i Rio de Janeiro förra hösten (i samband med resan till Machu Picchu i Peru) med Jackson som är född och uppvuxen i Rio och som gav oss MASSOR av tips inför resan när vi träffades i Evas stuga förra sommaren. Och som nu så lämpligt åter var på besök i Luleå! I o m detta - och den goda maten - blev det ju verkligen ett Sydamerikatema på kvällen!

Detta innebar dock att jag inte hann rida något idag, men det var min tur att kolla till och smörja hästarna i Höbäcken så det blev ändå ett besök där och lite "pyssel" med dem innan det var dags att "byta kontinent"!

Nästan semester!

Ready, steady...go!!!

Under sommarbetesperioden blir det inte så ofta man träffar kompisarna från stallet... men idag råkade jag sammanstråla med BÅDE Anneli och Carola i Höbäcken - trevligt!!! För Hamingja och mig blev det en timmes ridpass, efter Hyltetvägen och sedan tre vändor längs vår långa galoppsträcka. Tidigare har jag ridit en av vardera galoppen där men idag fick det bli vänster, höger, höger. Ville inte dubbla antalet sträckor direkt så jag får komma ihåg att satsa på två vänster och en höger nästa gång istället. 

Även idag fläktade vinden riktigt bra så mygg och knott höll sig i stort sett borta. Men nu hade bromsarna börjat komma istället... Jag fick sitta och slå ihjäl bromsar som bet Hamingja på bogarna och när vi skrittade mellan galoppintervallerna var det en broms av "helikopterstorlek" som envist svärmade runt huvudet på henne... Men som tur var landade den aldrig! Förutom att de biter hårt så är ju det ju ganska äckligt att försöka slå ihjäl dem när de är så där stora...! :-O

Längs Hyltetvägen blev det mycket skritt idag, grusvägarna känns ju ganska hårda nu och bitvis är det lite grövre och vassare grus också. Istället passade jag på att rida i högre tempo när vi red längs olika anslutande gräsvägar. Men skritten blev inte bara transportsträcka utan jag red en hel del sidförande (där Hamingja fortfarande kändes riktigt liksidig och smidig). Dessutom försökte jag komma ihåg att fokusera på min sits - både att hålla blicken lyft men även att "sitta på hela rumpan". Nyttigt!!!

Tillbaka i Höbäcken kom jag faktiskt även idag ihåg att jag skulle stretcha henne! "Två gånger är en vana!" heter det ju så förhoppningsvis innebär detta att jag kommer att komma ihåg det efter varje ridpass framöver! Hamingja verkar tycka det är riktigt skönt också - t o m när jag lyfter och sträcker ut hennes vänstra bakben som hon alltid varit så ovillig att lyfta! 

Nu är det bara tre arbetsdagar kvar till semestern! Fast när jag satte mig i bilen för att köra hem från Höbäcken tyckte jag det kändes som att jag redan hade semester! Ett träningspass med Hamingja får mig att må så BRA!!!