Lördagsgodis

I förrgår (torsdag) var min första arbetsdag efter nästan ett års sjukskrivning! För att göra övergången så skonsam som möjligt både för kroppen och hjärnan ska jag till att börja med bara jobba 8 timmar/vecka fördelat över fyra dagar. Med lediga onsdagar för möjlighet till återhämtning. Och den här första veckan dessutom bara jobba torsdag och fredag. Det har varit jätteroligt att äntligen vara tillbaka på jobbet, men jag har också varit HELT slut båda dagarna så Hamingja har fått vilodagar. Men idag orkade jag rida en sväng med tölt upp bakom vägbommen till vändplanen, skrittpaus på Hamingjas favoritstig i skogen och sedan mer tölt på hemvägen! En riktig lyckoboost alltså!!!

Eftersom mycket av mitt jobb utförs med dator känns det väldigt tydligt att jag behöver begränsa all annan skärmtid så mycket som möjligt - både för att hjärnan ska orka med och för att inte belasta axlar och nacke mer än nödvändigt. Så det får bli kortfattade blogguppdateringar ett tag framöver. I morgon ska jag också till stallet för då kommer hovslagaren. Sedan blir det förhoppningsvis rivning av sommarhagarna i Höbäcken, vilket lär förbruka mina krafter med råge, så det blir ingen ridning. 

Att jag nu (förhoppningsvis) äntligen börjar vara på väg tillbaka är ju mycket tack vare att jag blivit allt bättre på att begränsa mig till bara en fysisk aktivitet per dag och också försöker vara så förståndig att jag inte kör gasen i botten de gånger jag orkar något utan "tvingar" mig själv att bromsa och avbruta medan jag fortfarande har lite krafter kvar. Något jag fick börja jobba med under tiden på Smärtrehab i Boden och som jag fortfarande kämpar med - för när jag någon gång känner att jag orkar mer så är det så oerhört frestande att passa på att göra endel av allt som jag skulle vilja orka med... men ska jag någon gång tillslut bli förståndig så är väl detta ett bra tillfälle?! 

Onsdagsträning med favorit i repris!

Jag vet, det är inte riktigt rättvist att jag får rida den här fantastiska hästen...!!! 

Gårdagens träningsupplägg kändes så bra att jag bestämde att det fick bli favorit i repris idag! När vi efter travlongeringen red upp till vänster bakom vägbommen började vi med öppna i skritt och efter ett antal töltövergångar hade vi "landat" i ett lugnt tempo där Hamingja gav sig tid att vila lite i steget. Mitt fokus blev då att redan vid minsta antydan till tempoökning lägga in så många steg öppna som det behövdes och att där emellan vara avslappnat följsam i sadeln. Och jag lyckades verkligen över förväntan! Faktiskt så bra att vi inte en enda gång behövde sakta av och börja om från skritt! 

Uppe på vändplanen var det som vanligt INGEN tvekan om vad Hamingja ville, så snart vi saktat av till skritt styrde hon ivrigt stegen mot favoritstigen i skogen! Och vi ägnade drygt 15 minuter åt lösgörande skrittpaus ute i terrängen. Under den tiden passade jag även på att sitta av och sadla om, för att försäkra mig om att det inte bildats några hudveck mellan sadelgjorden och frambenen där skav skulle kunna uppstå. Det blir extra viktigt att hålla koll på nu när hon svettades ordentligt i värmen. 

Skav av sadelgjorden har tidigare varit ett problem varje sommar p g a kombinationen svettig häst och att "sommarmagen" gör att sadelgjorden lätt glider framåt och skapar hudveck. Men sedan jag övergick till en "gammal hederlig" snörgjord har vi - peppar, peppar - hittills klarat oss ifrån skavsår! Och så vill jag ju att det ska förbli! När jag började rida för snart 50 år sedan minns jag inte att jag någon gång såg att någon hade någon annan typ av sadelgjord än repgjordarna... Istället har det kommit ett oräkneligt antal andra varianter, men av de jag testat har ingen funkat så bra mot glidande sadel och skav som den här gamla klassikern! Vissa saker VAR verkligen bättre förr! 

Under hemvägen blev det till att börja med lite svårare att behålla kontrollen över tempot, men samtidigt började Hamingja mer och mer förstå signalen: att ett par steg öppna betydde att hon skulle länga halsen och föra över en del av skjutkraften till bärkraft istället. Och snart kändes det så trevligt att hon först fick sträcka ut framåt nedåt i tölt och sedan övergå till skritt där vi behöll den långa halsen och fjädrande tygelkontakten och förhoppningsvis en aktiv överlinje! Så idag "behövde" vi inte nyttja "mobilmastvägen" för att skritta av. I morgon, torsdag är en stor dag - då ska jag börja jobba lite igen efter nästan ett års sjukskrivning på heltid. Det ser jag fram emot - med skräckblandad förtjusning...! 

Härliga muskelminnen!!!

Så här glad blir man av att rida kurs!!!

Igår var första gången jag red efter Atlikursen (har varit i Umeå på min systers BRÖLLOP!!!) Det är tur att han är så oerhört pedagogisk och mån om att man verkligen ska förstå inte bara vad man ska göra utan också varför. "För i morgon kommer jag inte att vara här." som han brukar säga. Hästar är ju också hästar och inga maskiner, så det är aldrig givet hur de ska reagera på olika signaler och situationer. Och det är man ju verkligen inte själv heller... man måste ju t ex komma ihåg i alla fall endel av alla de bra tips man fått! 

Första passet jag rider själv efter en kurs brukar det kännas som att jag gör det som hjärnan kommer ihåg från kursen för att sedan man mer och mer börja "komma ihåg med kroppen". I går var det hjärnans dag och då tycker jag alltid att det brukar kännas svårt med motoriken - som att hjärnan minns vad man ska göra men de olika kroppsdelarna vet inte riktigt hur det ska gå till... Men redan idag visade det sig vara "kroppens (muskelminnets) dag" då allt flöt på lite bättre!

I går red jag på ridbanan så idag var den första dagen jag skulle rida ut sedan hästarna kom hem från sommarbetet. Den vänstra vägen bakom bommen tycker jag har det bästa töltunderlaget av vägarna i närheten av Mariebäck men den är inte så lång så om man först ska värma upp längs den hinner man inte med så mycket tölt och man inte rider fram och tillbaka flera gånger. Men eftersom vi numera värmer upp med longering i trav kunde vi nyttja hela vägen upp till vändplanen till att rida övergångar och tölt. Vi hade fått en bra start redan under longeringen, då  Hamingja slappnade av jättefint, längde halsen och kom fram med pannan - precis det jag ville se! 

Bakom vägbommen tränade vi på "läxan" från Atlikursen i form av öppna, först i skritt där trampet i yttre stigbygeln fungerade bättre idag när musklerna hjälpte till att minnas. Men det är viktigt att jag sitter rakt över hästen när jag börjar - jag har alltid haft lätt att "hamna" lite till höger i sadeln... Viktigt är också att jag med yttertygeln håller halsen rak, så att böjningen kommer i bålen och inte i halsen. Och - förstås - mjukna och bli följsam så att det är tydligt för henne när hon gör rätt. 

När Hamingja (och matte) började förstå konceptet var det dags för övergångar till tölt, vilket fungerade väldigt bra så länge tempot var riktigt långsamt - bara "just precis tölt" - för då klarade jag av att återställa med små hjälper när så behövdes. Men hann tempot dra iväg blev det för mycket "dragkamp" om bettet och jag insåg snart att då var det lika bra att direkt sakta av till skritt och börja om från "nästan tölt" och smyga över i "just precis tölt"! 

Känslan blev allt trevligare ju längre vi red och uppe vid vändplanen kryddade jag töltanrättningen med att vända med ytterhjälperna på volt i båda varven. Efter det kom den STORA belöningen för Hamingja, nämligen en rejäl skrittpaus längs hennes favoritstig i skogen! Inför hemvägen samlade jag henne ännu lite mer i öppnan inför övergången till tölt och sedan kom då och då härliga glimtar i nivå med den fantastiska lördagen på Atlikursen! Gemensam nämnare för dessa halleluja-moments var att jag höll halsen rak och att jag därmed fick en tydlig känsla av att jag med utgångspunkt från bakdelen "passade in" bogarna med hjälp av de sidförande tygeltagen. Då kom både lösgjordhet och mer bärighet i tölten! Av en händelse "råkade" dessa stunder också sammanfalla med att jag "satt på rumpan" och inte föll framåt med överlivet och var avslappnad och följsam i sits och skänklar. Det borde jag definitivt göra oftare!

Det var så roligt att jag fortsatte tölta hela vägen tillbaka till vägbommen, så avskrittningen tog vi längs "mobilmastvägen", där man måste rida ut i terrängen för att passera den bommen - Hamingja likes!!! Hon hade blivit rejält svettig i värmen så jag bestämde att hon skulle få en dusch innan hon gick ut i hagen igen. Först var fröken av någon anledning inte alls intresserad av att närma sig spolspiltan... men efter lite lirkande backade hon in och väl där stod hon sedan och njöt av det svalkande vattnet! Och som vanligt var det lite svårt att avgöra vem som egentligen blev blötast, hästen som skulle bli duschad eller matte som skulle duscha henne...! :-O

Jag är vaken matte - men är du??!!

"Sivan" och Hamingja

Hamingja har haft "kompledigt" sedan Atlikursen eftersom jag har varit bortrest. Så idag var vårt första tillfälle att träna på övningarna från kursen. Satsade på travlongering som uppvärmning, som vanligt och i det inledande vänstervarvet kändes Hamingja lite loj och sömnig, det var först mot slutet som hon fick lite mer tryck i steget. Så jag blev ganska överraskad när hon efter byte till höger varv, innan jag ens hunnit be om trav tog höger galopp i princip från stillastående och galopperade på volt runt mig! Det var som hon sa: "Nu är JAG vaken matte, men är du??!!"

Vädret hade redan bjudit på flera kraftiga regnskurar, så för att inte riskera att sadeln fick en rejäl dusch innan jag ens hunnit sitta upp longerade jag i bara grimman och gick sedan tillbaka till stallet igen för att göra oss klara för ridning. Då blev det också en låååång mysstund med hennes huvud i min famn - det är så MYSIGT när hon har ro att slappna av på det sättet och inte känner att hon hela tiden måste reagera på minsta ljud!

När vi återvände till ridbanan med "full mundering" repeterade vi först öppna i skritt, då jag red längs spåret, flyttade in bogarna med samverkande, sidförande tygeltag och sedan trampade i yttre stigbygeln för att hålla kvar bakdelen på spåret. "Rid med så mycket tvärning som behövs för att hon ska slappna av och länga överlinjen!" var Atlis instruktion som jag försökte följa. Det svåraste tyckte jag var att inte överdriva och även vika mig i sidan när jag skulle trampa i stigbygeln... När det började kännas bra i skritten var det dags för övergångar till tölt. I tölten varvade jag sedan att följa spåret och att m h a ytterhjälperna rida i serpentiner över ridbanan. 

Jag red bara ca 20 minuter, men inkl longeringen blev det alltså 30 minuter träning för Hamingja. I morgon hoppas jag det blir ridning igen, men först ska jag åka till veterinären med Hamingjas pass för att det ska noteras att hon behandlats med det receptbelagda insektsmedlet Zitch. Detta är nämligen ett av många mediciner och andra preparat som innebär livstids slaktkarens och därför alltid måste skrivas in i passet. För att hästen inte någon gång i framtiden ska kunna slaktas till livsmedelsproduktion. Det skulle definitivt aldrig ha varit fallet med Hamingja ändå, så det är bara en formalitet i det här fallet, men regler är ju regler. 

MER ridkurs!!!

Drömhästen och jag!!!

Idag, på ridkursens tredje dag kände jag mig väldigt trött och betydligt mer spänd i kroppen, så vi lyckades inte riktigt hitta tillbaka till känslan från igår... men efter mer än 2 års uppehåll är det ju inte så oväntat! Har inte så mycket krafter kvar att blogga mer heller, men viktigt för mitt minne att sammanfatta instruktionerna så jag kan träna vidare med dem! Så här kommer en sammanfattning för mig själv och ev andra intresserade!

Atlis instruktioner:

Skritta längs spåret, flytta först in bogarna med sidförande tygeltag (rak hals, bara nacken ställd inåt) och flytta sedan rumpan utåt genom att trampa i yttre stigbygeln. För att fortsätta med öppna längs spåret ska jag fortsätta växla mellan dessa hjälper: insida, utsida, insida, utsida... När vi uppnår lång hals och bärighet tänk "sitta kvar bakåt" (d v s inte lägga vikten framåt) medan en lätt smackning och skänkel släpper fram tölten med bogarna kvar uppe. Lägg in fler steg öppna om hon kortar upp sig i nacken. Med längd på halsen och böjning i bålen (inte halsen) kommer takten "automatiskt"!

När vi framöver förhoppningsvis klarar detta utan problem blir nästa mål i träningen antingen att rida korta, korta sekvenser med liiite ökning av tempot på (del av) långsidan alt att med lätt smackning öka energinivån i långsamma tempot. I båda fallen för att successivt bygga mer styrka, något som både Hamingja och jag behöver mer av. Oj, vad jag ser fram emot att fortsätta träna och njuta med min fantastiska häst!!!

Hur Hamingja-hög kan man bli på en skala??!!

 

Bild från en Atlikurs i september 2020.

Åh, så ROLIGT det är att ÄNTLIGEN kunna vara med på ridkurs igen!!! Jag var faktiskt så förväntansfull inför gårdagen att jag nästan undrade om jag skulle kunna sova på natten! Samtidigt kände jag mig verkligen oerhört "ringrostig"... Hur var det nu man gjorde man när man rider kurs? Hur långt innan lektionen ska man sadla...? o s v, o s v...! Så jag gjorde faktiskt ett litet "körschema" i mobilen där jag försökte uppskatta hur lång tid de olika momenten skulle ta. Så när min stresshjärna började ta över behövde jag bara kasta en snabb blick i mobilen för att konstatera att jag följde tidplanen och därmed skulle bli klar i tid. Det var VÄLDIGT skönt! Och min uppskattning av tidsåtgången visade sig också stämma väldigt bra så när jag fått veta vilken tid jag skulle rida idag var det ju lätt att bara anpassa schemat!

I planeringen ingick förstås att travlongera 5+5 minuten som uppvärmning så när dagens lektion började fick vi direkt börja arbeta! Jag fick börja skritta på volt i vänster varv och flytta Hamingja i en öppna ut på spåret genom att upprepade gånger trampa i yttersidans stigbygel och med yttertygeln fånga upp högerbogen genom sidförande tygeltag medan jag behöll henne ställd i nacken. "Hon ska ha rak hals och böja sig i bålen!" sa Atli. Detta gjorde att vi "landade" ute på spåret med bakdelen medan framdelen stannade innanför och jag kunde sedan fortsätta framåt längs spåret i vänsteröppna. 

Igår tipsade Atli om att när man ser en skicklig ryttare vars häst bara "flyter" genom hörnpasseringarna i trav resp tölt till synes utan att ryttaren gör något alls så kan man ofta, om man tittar riktigt noga, se att de lägger in ett par steg öppna precis innan hörnet - så att hästen redan är balanserad i böjningen när den kommer in i hörnet. Jag testade detta idag och det var häftigt hur jag bara genom att trampa några gånger i den yttre stigbygeln fick Hamingja att runda sig så fint i sidan vid hörnpasseringen! "Det är i sidan hästen ska vara böjd, inte i halsen och det blir resultatet när du på detta sätt använder säte och skänklar för att böja henne istället för att använda tyglarna!"

När jag red öppna längs spåret i höger varv slappnade hon av och längde halsen och då fick jag som belöning räta upp henne och fortsätta framåt med henne bara ställd till höger i nacken. När skritten kändes avslappnad var det dags att förbereda övergången till tölt och det räckte med en mycket försiktig smackning för att hon skulle samla sig ordentligt på bakbenen och komma upp med bogarna! Jag fortsatte rida öppna så att hon åter längde halsen och därifrån gled vi sedan över i en tölt med MAGISK känsla!!! 

Nu är hon RIKTIGT FIN!!! sa Atli! Jag fick växla vänsteröppnan med några steg högeröppna för att behålla den härliga känslan i tölten medan vi "rullade på" runt ridbanan. Jag blev väldigt nöjd med mig själv att jag faktiskt lyckades behålla en aktiv ridning trots att jag egentligen bara ville sitta helt stilla och hålla andan för att inte förstöra något (vilket definitivt snabbt skulle ha förstört allt...been there, done that, got the t-shirt...!) Men ivrigt påhejad av Atli lyckades jag alltså "ta risken" och behålla aktiviteten i ridningen! Kanske går det faktiskt att lära gamla Annor sitta??!!

Efter en skrittpaus fick vi byta varv för att förbereda tölt igen. När vi gjort töltövergången där fick Hamingja väldigt bråttom och när jag försökte bromsa upp genom att rida vänsteröppna blev hon spänd och gick emot bettet. "Du tappar högerbogen" sa Atli och instruerade mig att trampa i vänsterskänkeln så att hon gick in på en vänstervolt samtidigt som jag ställde henne utåt och m h a sidförande tygeltag tog med högerbogen inåt. Vips kom hon in mellan hand och skänkel och blev åter helt lätt och fjädrande från bakbenen kom upp med bogarna och var åter helt lätt i handen! "Helt lös innertygel som belöning"! ropade Atli. Sedan sa han att jag ska lägga in en sådan volt varje gång hon får bråttom och går emot bettet för då återtar jag kontrollen över ytterbogen och "vänder upp henne på bakdelen" igen. 

Sedan fick jag rida på en stor åtta där jag varvade att vända in på detta sätt i höger resp vänster varv med henne rakställd en stund på diagonalen. Då blev töltkänslan verkligen MAGISK!!! Jag hade gärna fortsatt med detta resten av dagen! Men nu var det dags att avrunda så jag lät henne först sträcka ut med allt längre tyglar i tölten som vi brukar, fast när hon efter en stund började få mer och mer bråttom tyckte Atli att jag istället skulle skritta med långa tyglar på volt en stund så att hon fick varva ner där istället. 

Jag kände mig "hög som ett hus" när jag lämnade ridbanan med min UNDERBARA häst!!! Hamingja hade blivit väldigt svettig och när  hon fick en välförtjänt dusch i spolspiltan stod hon verkligen och njöt! Och när hon sedan fick komma ut till flocken i hagen igen var det någon som rullade sig MYCKET omsorgsfullt! Och i morgon får jag rida kurs på min FINA häst igen!!!

Jag drömde om en Atlikurs - och den blev verklighet!!!

Jag och Hamingja på Atlikurs i september 2014.

Efter mer än 2 års påtvingat uppehåll p g a min pacemakeroperation var det idag närmast en historisk dag: JAG RIDER ATLIKURS!!! Innan operationen hade jag under nästan 20 års tid haft möjlighet att träna för denne Mästare inom islandshäst 5-6 gånger per år, så det har känts VÄLDIGT konstigt att inte kunnat vara med... Vägen tillbaka efter operationen har varit så oerhört mycket längre än jag kunde föreställa mig och bakslagen har varit många... men nu verkar jag tillslut vara på god väg! På Atlis kurser kan man dessutom inför varje dag välja om man vill rida en privatlektion eller två lektioner där man rider samtidigt som ett annat ekipage. Och den här kursen kommer jag att "mjukstarta" med att rida en privatlektion alla tre dagarna 

För att ytterligare spara på mina krafter gjorde jag som jag brukat under sommaren och travlongerade 10 minuter som uppvärmning innan lektionen så att jag skulle kunna "lägga krutet" på att rida tölt. Atli började lektionen med att säga att vi skulle jobba med öppna och sluta på ett lite annat sätt än vi gjort tidigare. Jag fick börja i skritt på volt och öka volten genom att trampa till i utsidans stigbygel och m h a sidförande tygeltag "ta med" bogarna och fortsätta till dess vi kom ut på spåret med bakdelen men behålla bogarna innanför spåret och fortsätta framåt i öppna för att sedan räta upp henne längs spåret. "Istället för det klassiska att flytta framdelen in från spåret för att rida öppna ska du alltså flytta ut bakdelen! Då är det m h a sitsen du skapar böjningen i hästen, inte med tyglarna och det har väldigt bra effekt på lösgjordhet och bärighet!" 

När jag på detta sätt ridit öppna längs spåret fick jag ställa om utåt, trampa i innersidans stigbygel för att flytta bakdelen inåt och "ta med" bogarna med sidförande tygeltag. När jag ridit i sicksack fram och tillbaka på detta sätt kändes hon helt lätt fram och då var det dags att - fortfarande i öppna - göra övergång till tölt. "I tölten ska du rida med den tvärning som behövs för att kontrollera tempot. Sidförande är det bästa sättet att bromsa upp tempot, men rider man för mycket sidförande kan hästen tappa framåtbjudningen så man ska använda övningen med måtta!" förklarade Atli. 

Jag fick jobba på detta sätt i båda varven och fick uppleva några riktigt trevliga sekvenser i tölt på lösgjord häst! "Böjning är mycket bra för takten i tölt - i en öppna är det omöjligt för hästen att gå i grisepass." sa Atli som avrundning på vårt ridpass. Efteråt skrittade Hamingja och jag upp bakom vägbommen så att hon fick 10 minuters nedvarvning. Sammantaget blev det 50 minuter i sadeln för mig och Hamingja hade ju dessutom travat 10 minuter som uppvärmning. Nu är jag JÄTTETRÖTT men JÄTTEGLAD för att jag klarar av att rida kurs igen!!! Nu finns det verkligen hopp om livet!!!

En sådan här milstolpe måste förstås firas ordentligt - med kräftor!!!