Nu har vi åter ca 1 dm härligt fluffig snö som ger bra svikt till underlaget och med blygsamma -7 på termometern hade jag förhoppningen att hinna till stallet i så god tid att jag hann rida en lite längre runda innan det blev mörkt. Men jobbet ville annorlunda... något som dock i slutänden visade sig vara en fördel!
Jag hade hört av Carola att det pågick skogsavverkning längs den vänstra vägen bakom bommen och med stora skogsmaskiner på den lilla, smala vägen skulle det ju inte gå att passera för att rida "nya Torrbergsrundan" som jag helst hade velat göra....Men det visade sig vara en fördel att jag inte kommit iväg förrän det redan börjat skymma. För när Hamingja och jag var på väg ut från gården såg jag hur arbetsboden kördes iväg - de hade uppenbarligen avverkat klart och vi kunde rida vår runda!
I skymning tenderar Hamingja alltid att se väldigt mycket spöken... något jag tror beror på att det tar lång tid för hästarnas ögon att ställa om från ljus till mörker. För sedan det blivit helt mörkt går det alltid MYCKET bättre att ta sig levande genom livets utmaningar! Och skymningen i kombination med både parkerade skogsmaskiner och nya virkesupplag längs vägen inbjöd inte riktigt till uppvärmningsgalopp utan vi red först en längre sekvens trav - vilket som vanligt i alla fall gjorde matte REJÄLT varm!
När vi skulle passera över det stora hygget kändes det väldigt bra att vi hunnit rida där innan snön kom, så att jag visste att alla de blöta partierna nu var hårdfrusna. Det är visserligen en hel del ris och grenar under snön, så Hamingja måste ändå hålla koll på var hon sätter fötterna, men sådant tycker hon ju bara är roligt!
Framme vid Torrbergsvägen följde vi vägen till vänster. Hamingja kändes fortfarande lite för spänd för att galoppera, så vi fortsatte i trav medan jag passade på att fokusera på att hålla händerna stilla, lägga till mer drivning om hon blev kort i nacken och belöna genom att "vara tyst" när hon längde halsen igen. Ett antal kortare galoppintervaller fick vi ändå till, bl a i långa backen där man passerat en vägbom som ligger på marken. Jag gjorde alla galoppfattningar från halt där jag bara sköt fram ena höften - och när matte var så noggrann så var vi också varje gång helt ense om vilken galopp det skulle vara!
Jag har nyligen läst ett referat på Hippson.se från en clinic som Jens Fredricson höll i samband med SIHS i Friends nyligen. Jens är inte bara bror till guld-Peder utan även stallmästare på Ridskolan Strömsholm och Flyinge. Och efter en väldigt bra start på inomhussäsongen ligger han faktiskt just nu på tredje plats i Världscupen i hoppning! Det var många delar Jens budskap under clinicen som inspirerade mig - och som också "låg i linje" med den ridning Atli förordar.
"Konsten är att göra det enkla riktigt bra! Inte det svåra halvdant, för det är egentligen helt ointressant." är ett sådant exempel! Vid varje Atlikurs brukar jag fascineras av just detta: att hans instruktioner för det mesta går ut på att jag ska göra MINDRE - men bli mer precis i de små detaljerna! Atli brukar också konstatera att ju längre han hållit på med hästar desto mer har han insett att det bästa sättet att utveckla både sig själv och hästarna oftast är att gå tillbaka till grunderna och finslipa detaljerna där!
Detta "tänk" är också något som jag den senaste tiden bl a nyttjat när jag flyttat undan för högerskänkeln genom att bara "tänka högervolt med kroppen". Vilket fått Hamingja att slappna av och länga halsen väldigt trevligt, samtidigt som det känts som att jag i princip inte gjort något alls! Men vi behöver jobba på att hitta samma känsla i vänster varv, då både Hamingja och jag lätt "fastnar" i yttertygeln... Vi behöver definitivt jobba mer på att vända för ytterhjälperna på en vänstervolt!
Ett annat citat från Jens där han är helt enig med Atli är: "Du vill kunna rida din häst med så lätta hjälper som möjligt. Då behöver du renodla dina hjälper och bara be om en sak i taget - och aldrig använda mer hjälper än nödvändigt. "Prata" rent och ganska tyst med din häst, så får du den att lyssna noga! Om du hela tiden "skriker" så stänger den istället av och slutar lyssna." Jag tycker det är en VÄLDIGT bra beskrivning!!!
"Rid så att hästen får en chans att lyssna till varje tanke du har och ge den en uppgift i taget - då blir den uppmärksam!" är ett annat citat från Jens. Också det en bra bild! Och jag tänker att det ligger väl i linje med vad Atli brukar säga vid de tillfällen när Hamingja stressar upp sig väldigt mycket, att jag behöver ge henne uppgifter att lösa för att hon ska kunna slappna av. Som att ALDRIG bromsa på båda tyglarna när hon bara vill rusa framåt - för då får jag bara henne mer spänd och hon lägger sig ännu mer i handen... Utan istället ska jag be henne flytta undan för skänkeln, så att hon måste koncentrera sig samtidigt som inner bak aktiveras och hon därmed lättar i handen.
Det finns verkligen hur mycket som helst att lära sig när det handlar om ridning - men det är ju därför det också är så ROLIGT!!!
.jpg)
Inlägg
