Söndagssol!!!

HÄRLIGT!!!

Idag lyckades jag inte få Eva med mig till stallet, men bestämde mig för att åka dit själv och se hur långt orken skulle räcka. Och utan medföljande fotograf var det ju bra att jag hade en arkivbild att använda till dagens inlägg! Hamingja hjälpte också till genom att vara ren och fin i pälsen så jag behövde bara borsta lite lätt i sadelläget. Och jag hade dessutom turen att Malin var i stallet och kunde lägga på sadeln åt mig - det är ju det som annars innebär den största påfrestningen eftersom den måste lyftas så pass högt och jag inte heller kan göra det med bara vänsterarmen. Så det blev t o m RIDNING i det MAGISKA vårvintervädret med -3 och strålande sol!!!

När vi skrittade iväg blev det tvärstopp när vi skulle lämna gården, Hamingja tvärstannade och lyssnade uppmärksamt inåt skogen och trots att jag tillslut fick henne att slappna av så pass att hon började sänka huvudet ville hon fortfarande ABSOLUT inte gå åt det hållet. Nu hade vi ju inte heller en flygledare med dödsförakt att skicka iväg framför oss för att "ta smällen" och jag kände att jag inte orkade försöka trixa mer, utan satsade på att rida vägen förbi kyrkan istället. 

Snart kunde Hamingja skritta helt avslappnat på hellånga tyglar igen och vi fortsatte så längs bilvägen mot Alviksträsk medan Hamingja kollade vid varje skoterspår som passerade vägen om det inte var läge för lite off road-ridning... men jag har hört av de andra i stallet att skoterspåren inte håller för att rida på nu så jag var tvungen att göra henne besviken varje gång. 

När jag var på Pacemakermottagningen nyligen fick jag ju rådet att vid konditionsträningen försöka undvika att pulsen drar iväg så högt. Kan jag hålla den runt 120 får jag träningseffekten jag behöver. Men drar pulsen iväg till 130-172 som den oftast gjort under promenaderna sedan årsskiftet blir återhämtningstiden så oerhört lång och det dröjer så mycket längre innan jag orkar ett nytt träningspass. Därför höll jag mig till skritt idag och fastän jag red 35 minuter så blev pulsen aldrig över 125. 

Därmed har jag faktiskt lyckats hålla mig under 130 under tre av veckans fyra träningspass! Men jag har verkligen behövt ta det OERHÖRT lugnt för att lyckas. Det känns så bakvänt att behöva fokusera på att hålla pulsen så LÅG som möjligt när det handlar om att träna upp konditionen... Man brukar ju ofta säga att "less is more" - men att det faktiskt även kan gälla konditionsträning känns minst sagt otippat!!! Och nu ska jag försöka fortsätta att vara så här förståndig - återstår att se hur jag lyckas med det!