Första gången sedan i somras!

 

Här blir det att lyfta på hovarna!

Idag var första gången sedan i somras som jag åkte till stallet utan sällskap och första gången jag red utan att Eva var med och kunde göra iordning Hamingja före och efter medan jag kunde vila. Men jag hade turen att Monica var i stallet och kunde hjälpa mig med sadeln - både att sadla på och sadla av - så att inte min onda högerarm och axel behövde lyfta så tungt.

För att ge Hamingja sysselsättning utan att det skulle bli för ansträngande för mig testade jag att följa ett av de nya skogsmaskinspåren där det ligger massor av ris kvar för Hamingja att kliva över. Precis som jag hoppats var det rejält fruset så det var inget problem att ta sig fram på vanligt vis ganska blöta områden. I o m att vi bara skulle skritta tänkte jag att det inte skulle bli så ansträngande för mig, men att jag ändå bara skulle rida 10 minuter innan jag vände tillbaka igen. 

Det visade sig ändå vara betydligt mer ansträngande än jag räknat med och jag hann bli helt slut innan vi var tillbaka i stallet... När jag kollade klockan sedan kunde jag se att pulsen faktiskt varit uppe över 120 så även jag hade väl fått parera mycket mer i sadeln än jag behövt när jag tidigare ridit på mer plan mark. Vid de tre tidigare tillfällen som jag ridit har jag dessutom legat och vilat i Josefshallen efteråt, medan Eva och Hamingja varit ute på en "riktig" ridtur. Så det var kanske inte så konstigt att jag kände mig helt slut när jag satte mig i bilen för att köra hemåt, och det är jag faktiskt fortfarande så här sju timmar senare... Men jag klarade det!!! 

Fr o  m i morgon är det meningen att jag ska återgå till att jobba mina vanliga 75 % (har ju varaktig sjukersättning - det som förr hette sjukpension - på resterande 25 % p g a fibromyalgin). Håll tummarna att jag fixar det också!!! (Därför räknar med att det kommer att dröja ett tag innan jag orkar till stallet nästa gång.)