Första gången sedan i somras!

 

Här blir det att lyfta på hovarna!

Idag var första gången sedan i somras som jag åkte till stallet utan sällskap och första gången jag red utan att Eva var med och kunde göra iordning Hamingja före och efter medan jag kunde vila. Men jag hade turen att Monica var i stallet och kunde hjälpa mig med sadeln - både att sadla på och sadla av - så att inte min onda högerarm och axel behövde lyfta så tungt.

För att ge Hamingja sysselsättning utan att det skulle bli för ansträngande för mig testade jag att följa ett av de nya skogsmaskinspåren där det ligger massor av ris kvar för Hamingja att kliva över. Precis som jag hoppats var det rejält fruset så det var inget problem att ta sig fram på vanligt vis ganska blöta områden. I o m att vi bara skulle skritta tänkte jag att det inte skulle bli så ansträngande för mig, men att jag ändå bara skulle rida 10 minuter innan jag vände tillbaka igen. 

Det visade sig ändå vara betydligt mer ansträngande än jag räknat med och jag hann bli helt slut innan vi var tillbaka i stallet... När jag kollade klockan sedan kunde jag se att pulsen faktiskt varit uppe över 120 så även jag hade väl fått parera mycket mer i sadeln än jag behövt när jag tidigare ridit på mer plan mark. Vid de tre tidigare tillfällen som jag ridit har jag dessutom legat och vilat i Josefshallen efteråt, medan Eva och Hamingja varit ute på en "riktig" ridtur. Så det var kanske inte så konstigt att jag kände mig helt slut när jag satte mig i bilen för att köra hemåt, och det är jag faktiskt fortfarande så här sju timmar senare... Men jag klarade det!!! 

Fr o  m i morgon är det meningen att jag ska återgå till att jobba mina vanliga 75 % (har ju varaktig sjukersättning - det som förr hette sjukpension - på resterande 25 % p g a fibromyalgin). Håll tummarna att jag fixar det också!!! (Därför räknar med att det kommer att dröja ett tag innan jag orkar till stallet nästa gång.) 

Gnistrande nära Hamingja-upplevelse!

Efter en exceptionellt varm höst var det närmast chockartat när det i morse plötsligt var -16 grader, men i kombination med den fuktiga luften var allt i omgivningen täckt med FANTASTISK rimfrost!!! Förra veckan var Eva bortrest så då tog jag mig aldrig upp på hästryggen, men nu är supergroomen åter hemma i Luleå. Och kunde idag följa mig till stallet och hjälpa mig att göra i ordning Hamingja så att jag sedan kunde skritta ut i det gnistrande landskapet! 

Både Eva och (Sylvias unghund) Svea promenerade med när jag red upp en sväng bakom vägbommen innan Eva och Hamingja fick ge sig ut i jakt på områden där underlaget tillät något högre tempo. Nu när marken är så hårdfrusen hoppas vi verkligen att det snart kommer lite snö, så att det blir bättre underlag för hästarna! För mig är det än så länge i o f s ganska lagom att skritta, men det blev lite kallt om fingrar och tår... Hamingja å sin sida verkade tycka att det ÄNTLIGEN var "svalt och skönt" för hon var VÄLDIGT pigg och såg spöken lite här och där - det hade garanterat INTE handlat om skritt ifall hon fått välja gångarten!!! 

En liten dos Hamingja!

 

Tänk att man kan bli så obeskrivligt TRÖTT av att jobba 2 timmar och 50 minuter...!!! :-O Smärtan i höger axel och arm gör väl sitt till också, eftersom det stör sömnen en hel del... Men i natt har jag ändå sovit riktigt bra! Och då orkade jag faktiskt åka till stallet efter jobbet (efter att ha åkt hem för lunch och lite vila först.) Det var utan sällskap av min SUPER-groom Eva, så det blev bara lite klappande av häst i hagen. Men så MYSIGT ändå att "hänga" med Hamingja medan hästarna åt lunch - ljudet av hötuggande hästar är ju den bästa terapin i världen!!! 

Hemma igen behövde jag inta ryggläge i soffan i ett par timmar för återhämtning - men det var det värt! Och kanske är det faktiskt liiiite mindre ont i höger axel idag...  förhoppningsvis är både detta och en liiite bättre "ork" delar i en positiv trend! 

Små, små steg åt rätt håll!

Supergroomen Eva och Hamingja i höstsolen!

Igår var jag tillbaka på jobbet igen, där jag mjukstartar på 50 % de första tre veckorna. Jag har varit helt sjukskriven i två månader och så lång period har jag aldrig varit borta från jobbet någon gång tidigare, så det var kanske inte så konstigt att jag kände mig väääldigt ringrostig...? Och när jag jobbat min första förmiddag var jag HELT slut och somnade i soffan efter lunchen..! :-O Förutom att jag tröttat ut hjärnan rejält så hade jag också kommit upp i nästan 4 000 steg - vilket på min nuvarande nivå kan betecknas som ett "bank-marathon" - så då gjorde det ju inte så mycket att jag inte orkade gå någon promenad efter jobbet!

Idag har jag faktiskt spänt bågen ÄNNU högre: först jobb på fm och sedan till stallet med Eva! Och tack vare att jag hade min supergroom som borstade och sadlade så orkade jag rida/åka häst en kort sväng trots att jag redan avverkat ett "bank-marathon" idag! Jag orkade visserligen inte rida lika "långt" idag som förra veckan, men totalt är jag uppe i drygt 8 000 steg idag! Det är bara en enda dag som jag haft fler steg än detta (och i september hade jag knappt 1 300 steg/dag i snitt) så det är definitivt ett steg framåt ändå!

Och tack vare Eva fick Hamingja även ge sig ut på en längre sväng då de bl a utforskade några av de nya "skogsmaskinsvägarna" som är resultatet av de senaste avverkningarna. Det finns faktiskt en liiiiiiten fördel med det stenhårda underlaget vi måste stå ut med just nu: att man faktiskt kan rida på endel sankmarker där det är för blött för att rida i vanliga fall. Och sådana finns det mååååånga i skogarna runt Mariebäck...!