Mer tömkörning - bäst hittills!!!

 

Rivstartade veckan med att tömköra Hamingja ännu ett pass efter jobbet idag. Och nu börjar vi nog få lite "kläm" på detta både hon och jag! Jag gick ut hårt när jag startade med att flytta henne från volten ut på spåret, vilket jag inte lyckades med i lördags men nu gick det! Vi skrittade ett par varv längs spåret medan jag stämde av att signalerna funkade. Och kunde till min glädje konstatera att det räckte med allt mindre signaler med innertömmen för att flytta ut högerbogen!

Styrde sedan in på volten igen där jag varvade skritt och trav och nu kunde vi göra övergångar direkt från trav till skritt, utan någon halt emellan, precis som Anette ville vi skulle göra! Jag kom dessutom ihåg att hålla min blick strax framför Hamingja OCH att vid de tillfällen innertömmen började glappa använda den för att flytta ut innerbogen igen istället för att börja korta upp tömmen. Testade sedan att än en gång styra ut på spåret - vilket funkade lika bra denna gång! 

Gjorde sedan halt ute på spåret och flyttade om tömmarna för att kunna jobba i höger varv. (I o m att det varit det svårare varvet kändes det säkrast att starta ute på spåret.) Även här var det tydligt att både Hamingja och jag började förstå "vad det handlade om" så att signalerna successivt kunde vara/blev mindre! Styrde in på volt för att varva skritt och trav och när även det gick riktigt bra bestämde jag mig för att verkligen utmana oss genom att försöka sidföra från volten ut på spåret. Och vi fixade det!!! 

När vi avrundade för dagen var jag SÅ nöjd med min duktiga häst!!! Och när det kunde gå så här bra medan jag fortfarande hade mina gamla linor - hur bra och roligt ska det då inte bli när mina lädertömmar kommit??!!

Tömkörning

Hamingja stretchar!

I kväll blev det ett pass med tömkörning på ridbanan innan jag skulle kvällsfodra. Stod inne på volten och tänkte börja med att styra henne ut på spåret. Men det visade sig lättare sagt än gjort... så det slutade med att jag avbröt och ledde henne ut på spåret för att sedan starta tömkörningen därifrån. Då gick det bra - i några meter - sedan började Hamingja vända in mot mig igen... jag kortade först upp yttertömmen för att hon skulle svänga utåt, men behövde också skaka ORDENTLIGT med innertömmen mot bogen för att hon skulle flytta sig tillbaka ut på spåret. 

Strax innan nästa hörn började hon "gena" inåt igen men då var jag beredd och hann agera i ett tidigare skede så det behövdes inte lika stora signaler för att uppnå önskat resultat. Vi fortsatte i skritt längs spåret en god stund och successivt räckte det med allt mindre signaler för att hålla innerbogen kvar på spåret. 

Styrde sedan in på volt och växla mellan skritt och trav. Här trillade faktiskt en polett ner när jag insåg att om innertömmen började kännas lite för lång så att det "glappade" i kontakten skulle jag INTE korta upp den utan istället smacka och skaka innertömmen lite. För orsaken till att innertömmen blev för lång var ju att hon "ramlade" inåt på volten, så jag behövde flytta ut innerbogen igen så att hon åter rundade sig i innersidan. 

Efter många övergångar mellan skritt och trav på volten gjorde jag ett nytt försök att tömköra ut på spåret. Nu fungerade det BETYDLIGT bättre! Efter en stund styrde jag in på volt igen för mer övergångar mellan skritt och trav. Och när det sedan ytterligare en gång fungerade bra att styra ut på spåret tyckte jag vi var redo för att byta varv - till det svårare högervarvet. 

Inledde ute på spåret och fick inledningsvis använda stora signaler med både ytter- och innertöm för att hålla henne kvar på spåret. Men ganska snart började det successivt räcka med allt mindre signaler även i detta varv! Växlade några gånger mellan travövergångar på volten och skritt längs spåret. Under sista sekvensen på volt kom jag TILLSLUT ihåg att Anette sagt att man INTE ska titta på hästen när man tömkör utan hålla blicken en bit längre fram, i den riktning man vill att den ska förflytta sig. För när man bara ser hästen i ögonvrån är det faktisk lättare att att snabbt uppfatta när man behöver korrigera något! 

När jag sedan avslutade för i kväll konstaterade jag att det definitivt vore en bra idé att tömköra snart igen. Till veckan kommer förhoppningsvis lädertömmarna jag beställt också och då lär jag ju bli ÄNNU mer motiverad. För under båda tömkörningslektionerna har jag ju kunnat konstatera att det är STOR skillnad med en lädertöm -  så jag ser verkligen fram emot att få inviga dem!

Equiterapeut Ingebjörn Öyhus

 

Strax bakom akupunkturnålarna är stället där Hamingja hade några nedsänkta kotor.

Ingebjörn (till vardags verksam på Mälarkliniken) är ute på en av sina Norrbottensturnéer och stannade till i Mariebäck idag. Han konstaterade att Hamingja rör sig bra i trav, men när han sedan kollade igenom henne konstaterade han att hon var lite ovillig att lyfta bakhovarna igen... Och dels visade det sig alltså att hon  alltså hade några nedsänkta kotor och dessutom var bäckenet lite framåtroterat på höger sida. Typiska skavanker som de kan få i hagen sa han och när jag berättade om att stoflocken precis brunstat och då varit väldigt sura och griniga mot varandra sa han: "Där har du nog anledningen!"

Han satte akupunkturnålarna (förutom ovanstående även på vänster sida av manken då hon var mer musklad där än på högersidan.) Och medan nålarna gjorde sitt jobb fick Hamingja passa på att beta gräs. (I tillvänjningen inför sommarbetet är vi nu uppe i 45 minuter/dag.) När han sedan behandlade henne konstaterade han att dagens skavanker var väldigt lätta att rätta till. "Så hon kan inte ha gått med dem särskilt länge. Det var jättebra att jag fick titta på henne idag, innan det hunnit skapas några följdproblem som tagit längre tid att åtgärda!"

Efteråt fick jag ordinationen att i morgon hålla mig till skritt om jag rider, därefter kan jag rida som vanligt. Och när jag frågade om det var dumt att tömköra i kväll (när jag ändå ska tillbaka för att kvällsfodra) sa han att det bara är bra. Så det blir nog tömkörning både i kväll och i morgon! (Hamingja har ju vilat ända sedan tömkörningslektionen för en vecka sedan och det är verkligen hög tid att repetera innan jag glömt alla bra tips jag fick från Annette!!! 

Tömkörningskurs igen!

 

Anette var tillbaka i Mariebäck idag för att hålla tömkörningskurs för bl a mig och Hamingja och massera några hästar. Till att börja med använde jag mina egna linor (som hon knöt ihop ändarna på) men efter en stund hämtade hon sina lädertömmar istället. Och det var verkligen STOR skillnad - med dem kunde jag kommunicera med Hamingja med ytterst små kramningar med fingrarna! Jag måste helt enkelt köpa mig ett par lädertömmar!!!

(Jag hade börjat i höger varv men med lädertömmarna på plats fick jag byta till vänster varv istället och det skulle senare visa sig att det fanns en anledning till det - jag återkommer till det senare.) 

"Stå NÄRA henne - ganska mitt för bålen - med kontakt på båda tömmarna innan du börjar sortera upp tömmarna!" sa Anette. Från den positionen samlar man ihop tömmarna i ett antal lika stora öglor - något som kan låta ganska enkelt... Men av någon anledning vill jag hela tiden vrida ena handen mellan varje ögla - med resultatet att tömmarna sedan inte kan löpa fritt... Så SVÅRT att låta bli (eller hur Carola??!!) Men när Anette tipsade om att jag hela tiden ska tänka "pekfinger mot pekfinger" så gick det faktiskt (fast det krävdes TOTALT fokus...! :-O ) Avslutningsvis hänger man den sista änden/öglan över lillfingret i den hand som kommer att hålla  yttertömmen. 

Från det läget ska jag sedan backa rakt bakåt - bort från hästen - till dess jag är utom "sparkavstånd" och där stå stilla själv när jag smackar för att hon ska börja skritta. Även det sistnämnda kräver mitt fokus - för min reflex är att också ta ett steg framåt samtidigt som jag smackar - och då hamnar jag direkt för långt fram i förhållande till hennes position. Det är viktigt att hon hela tiden behåller en tydlig framåtbjudning i skritten, så jag behöver upprepa smackningarna ganska ofta. Så snart jag ser att jag behöver korrigera henne på något sätt ska jag börja med att smacka för att sedan styra henne utåt med yttertömmen och mjukna med handen när hon lyssnar. 

Annette visade hur jag ska vibrera med innertömmen mot bogen för att Hamingja ska flytta ut innerbogen och runda sig i innersidan (om det inte räcker att vibrera får jag röra mer på innertömmen). Men hela tiden bibehålla tydlig kontakt i båda tömmarna (med mjuk hand) och hålla händerna sänkta. Jag ska också hålla min egen blick snett framför hästen, i den riktning jag vill att hon ska gå. När jag då bara ser henne i ögonvrån är det nämligen lättare att se hur jag behöver korrigera än om jag tittar direkt på henne (dessutom märkte jag att detta också underlättade för mig att inte börja backa utan bibehålla min egen rörelse framåt.

Sedan fick jag styra ut henne på spåret och jag upplevde att det var lättare att få till skritten där, när jag hade hjälp av staketet. Men ibland ville hon vika av in från spåret (f f a när vi närmade oss hörnen) och direkt när jag märker minska antydan till det ska jag smacka, öka kontakten på yttertömmen och vibrera/skaka med innertömmen mot bogen. VIKTIGT att hela tiden bibehålla längden på innertömmen i detta moment - jag vill gärna släppa efter på den direkt och då släpper jag in innerbogen igen...!!! Sedan stilla tömmar och mjukna i handen (men bibehållen tydlig kontakt med munnen) när hon kommit tillbaka ut på spåret, flyttat in innerbogen och rundat sig i innersidan. Jag ska prova med riktigt små signaler, men om hon inte lyssnar ska jag direkt göra dem kraftigare. 

När detta fungerar bra kan jag styra in på volt - även här med blicken framför hästen - och övergå till trav. Ifall hon då börjar ramla inåt på volten ska jag åter smacka, vibrera/skaka innertömmen OCH ge efter på yttertömmen så att hon kan öka volten och åter runda sig i innersidan! (Det kan då vara bra att höja ytterhanden så att tömmen har lättare att glida efter/länga sig på yttersidan.) Även här viktigt att hela tiden hålla en tydlig framåtbjudning! När hon travar på volten med rundning i innersidan ska jag successivt ge henne längre töm så att hon börjar länga halsen. Och sedan hålla traven en god stund så att vi båda hinner "landa" i rätt känsla/rörelse.

Jag använde vissling i kombination med att krama på tömmarna idag när jag ville bromsa. Under första lektionen tyckte Anette inte att jag skulle vissla... men nu sa hon att det var OK att jag visslade, bara jag började med att krama på tömmarna innan jag visslingen. Men däremot ville hon INTE att Hamingja gjorde halt varje gång utan det skulle bara vara en övergång till skritt. Så varje gång Hamingja stannade fick jag smacka för en kort sekvens trav följt av ny nedtagning,  smacka på o s v till dess att Hamingja bröt av till skritt istället för att stanna då skulle jag berömma och hålla skritten.

När det var dags att byta varv påminde Anette om att jag skulle samla ihop tömmarna i STORA öglor och sedan lägga dem så över Hamingjas rygg så att de hängde ner ordentligt på båda sidorna (alltså inte runt någon av gjordens öglor.) Detta för att minimera risken att hon trasslar in sig i tömmarna ifall något händer. 

I höger varv blev allt VÄLDIGT mycket svårare... "Förstår du vad som är problemet?" undrade Anette när jag tappade styrningen, men det gjorde jag inte... Hon förklarade då att det var för att Hamingja inte ville ta stöd på yttertömmen i detta varv - "så du får en tom yttersida!" 

Därför fungerade inte mitt försök att lätta på yttertömmen för att släppa ut ytterbogen. Utan när hon lämnade spåret och  "ramlade inåt" skulle jag tvärt om korta upp yttertömmen så mycket som behövdes för att få en stadig kontakt med munnen och bromsa med båda tömmarna samtidigt som jag smackade för att göra en sidvärtsrörelse tillbaka ut på spåret. När jag gjorde så fick jag först några sekvenser ramlad skritt innan hon åter började länga halsen och ta ut stegen igen. Oj, oj, oj så nyttigt det här är - nu blir det att beställa ett par lädertömmar!!! 

Tömkörning OCH ridning!

 

Idag testade jag vad som skulle visa sig vara en bra kombo: att först tömköra en stund i skritt och trav på ridbanan för att sedan rida ut längs bilvägen och träna tölt - och det gav verkligen mersmak!!!

Instruktörens åsikt att jag INTE skulle vissla när jag vill bromsa Hamingja har jag bestämt mig för att betrakta som ett exempel på kulturkrock mellan dressyrvärlden och islandshäst-dito. Och när jag kombinerar signal från tömmarna med att vissla förstår Hamingja vad hon ska göra - och gör det bra! När vi inledde i vänster varv var Hamingja lugn och inväntade hela tiden min signal innan hon gjorde övergångarna från skritt till trav.

När vi sedan bytte varv började dock hennes extrem-ambitiösa sida visa sig genom att hon redan efter några steg skritt började "tänka trav" igen. Utifrån Atlis devis: "Om hon vill svänga höger ska du svänga vänster" gjorde jag därför många halter till dess vi hade enats om att skritt faktiskt kan vara en acceptabel gångart.

Den ambitiösa sidan visade sig tydligt igen när jag bytt tömkörningsgjorden till sadel för att träna lite tölt längs bilvägen. Så jag fick bromsa genom att flytta undan för skänkeln till dess hon slappnade av och började länga halsen. Samma metod använde jag inledningsvis i tölten också. När jag sedan övergick till att starta tölten ut högersluta i skritt så lyckades jag faktiskt t o m hålla en helt avslappnad sits under flera sekvenser. Vilken MAGISK upplevelse!!! Måhända ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för Hamingjas matte!!! Och Hamingja tackade för detta genom att bjuda på en riktig njut-tölt!!!

Igår inledde vi tillvänjningen inför sommarbetet och även idag fick Hamingja beta gräs 15 minuter, vilket förstås var VÄLDIGT uppskattat! När jag såg några morotsbitar ligga i gräset hade jag väntat mig att hon skulle äta upp dem också...  Men prioriteringsordningen var tydlig när hon omsorgsfullt åt upp de grässtrån som växte runt omkring för att sedan sedan snabbt skynda vidare i jakten på mer gräs!