Skottdagen: A walk on the wild side of vägbommen!

Hamingja myser i vårvintersolen!

Idag inträffade ett MYCKET sällskynt väderfenomen: vinden blåste FRÅN Alviksträsk-hållet, så för ovanlighetens skull skulle man kunna rida ditåt utan att sedan plågas av kall motvind under hemvägen...! Det känns som att det - precis som skottdagen - bara inträffar en gång vart fjärde år! Men jag tog faktiskt inte chansen. Jag känner fortfarande av förra veckans ROLIGA men intensiva vistelse i Umeå så det var läge att tjäna lite "lyssnar på kroppen-poäng" genom att satsa på skritt i skogen.  

När jag inte hörde eller såg några indikationer på att det pågick skogsavverkning längs den upplogade skogsvägen till vänster bakom vägbommen bestämde jag mig för att chansa på den - det kändes betydligt roligare än att skritta längs bilvägen! Under sträckan upp till vändplanen höll jag ändå utkik efter möjliga reträttvägar ifall det ändå skulle dyka upp en timmerbil bakom en krök och såg några ställen där det nog skulle vara möjligt för oss att ta oss över plogvallen ut i skogen. (Skogsmaskinerna är visserligen också STORA, men till skillnad mot en timmerbil kan de ju köra ut i skogen på sidan av den smala vägen om det behövs för att lämna plats för en häst att passera.)

Framme vid vändplanen ville Hamingja förstås fortsätta in på sin favoritstig och i o m att det kört skogsmaskiner där i vinter går det ju bra! Efter att Eva och Hamingja nyligen red där och utforskade de olika "stickspåren" längre in i skogen visste jag att det bästa av dem är det första som viker av till höger när man kommit en bit in i skogen och kunde satsa på det direkt! 

Jag blev glad av att konstatera att det växer mycket skägglavar på träden i det här området. Mormor och morfar, som hade både jordbruk och skog, lärde mig att denna typ av lavar är VÄLDIGT känsliga för luftföroreningar och därför bara växer där det är riktigt ren luft. Som i skogen runt deras gård i Lidbacken - och uppenbarligen även här en bit utanför Luleå!

Hamingja skrittade lugnt och belåtet på allt längre in i skogen men fick förstås extra bråttom när jag då och då kortade upp tyglarna för att "bevisa" att tygelkontakt inte alltid betyder att man ska springa. "Varför inte då???!!!" undrade hon förstås! När vi vände hemåt visade pulsklockan att vi varit ute i 30 minuter, men eftersom hästar alltid ökar takten på hemvägen hade det bara gått totalt 50 minuter när jag satt av utanför stallet. Själv hade jag haft en låg och jämn puls som bara några korta stunder gått över 115. Medan min inre "mindfulnessmätare" förstås legat på topp hela tiden!!!

Igår, onsdag blev det ingen ridning - jag fortsätter alltså att vara JÄTTEFÖRSTÅNDIG och sparar på krafterna när jag har kvällsfodringen. "BRAAAAA Anna!!!" försöker jag säga till mig själv! Kommande helg skulle Lisa och Hamingja egentligen ha ridit kurs för Sylvia men Lisa hade oturen att bli sjuk... För att fortsätta det förståndiga temat avstår jag ändå ridning på lördag i o m att jag har kvällsfodringen och hur det blir på söndag får dagsformen avgöra! (HUR förståndig kan man bli egentligen utan att det blir skadligt??!!)

En "stötdos" häst i Mariebäcksfjällen!!!

Stålande sol från klarblå himmel, gnistrande snö och + 5 grader!

Idag har Hamingja och jag "lekt sportlov" i det UNDERBARA "vårvinter i fjällen-vädret"!!! Det blev en härlig timme i sadeln, vilken inleddes med två galopper i kyrkbacken. Jag hade så oerhört ont igår kväll och i natt så det blev inte så mycket sömn... så när jag skrittade iväg genom allén vid kyrkan kände jag mig alldeles för trött för att orka göra något annat än just skritta. 

Men när vi närmade oss "kyrkbackens" nedre del tänkte jag att en galopp uppför backen ska jag väl ändå orka med - det är ju ändå Hamingja som gör "grovjobbet"...! Började därför förbereda för galoppen genom att samla upp skritten och snart flög vi uppför backen i en härlig högergalopp! När vi skrittat tillbaka ner mot vägen igen tänkte jag "Har man sagt A får man säga B!" så det blev en vänstergalopp uppför backen också. 

Tillbaka nere på bilvägen skrittade vi på långa tyglar mot Alviksträsk. Men det skulle visa sig att inte bara Hamingja blivit upplivad av galoppen utan även matte, så när vi kom förbi vägen upp till gamla soptippen började jag rida sekvenser samlad skritt och högersluta och blev väldigt nöjd med hur jag lyckades slappna av i mina muskler mellan signalerna, så att Hamingja fick tydlig belöning när hon lyssnade (och jag slapp kramp). 

Som belöning till mig själv för detta fick jag också rida lite övergångar till riktigt långsam tölt där jag direkt gjorde "miljoner" halvhalter så att tempot aldrig hann rinna iväg. Snart vände vi hemåt igen och då blev det förstås svårare att hålla nere tempot - och även mycket svårare för mig att slappna av i musklerna, så vi fick sakta av och börja om väldigt många gånger. Men emellanåt var det en väldigt trevlig känsla i tölten!!!

När vi sedan avrundade med en vänstergalopp uppför kyrkbacken hade vi fortfarande "mycket samling kvar" från tölten och efter Hamingjas JÄTTEFINA vänsterfattning galopperade hon med härlig bärighet och tack vare "miljoner" små halvhalter kunde vi behålla en trevlig galopp nästan ända fram till kyrkan! 

Efteråt fick Hamingja äta sitt "gott i hinken" på uteserveringen - för vem vill gå in när det är så här härligt väder??!! Det var så varmt att hon började flåsa lite redan när jag tog in henne från hagen. Hon får alltid VÄLDIGT tjock vinterpäls och i vanliga fall brukar jag klippa henne på halsen minst en gång under hösten - men inte denna vinter. Nu skulle det förstås vara väldigt skönt för henne att få "lätta lite på klädseln" och några gånger har jag varit frestad att ta fram klippmaskinen... men då skulle det väl snabbt bli -30 grader igen och det vill jag INTE ha på mitt samvete, så jag väntar nog ett tag till för säkerhets skull! 

Även stallkatterna njöt av solskenet - här Melker på en av "balkongerna" utanför kattluckan in till varma foderrummet.

Totalt red vi nästan precis en timme, min puls var som högst på 149 och det var förstås under tölten. Medan "mindfulnessnivån" var 100 % under HELA ridturen! Och på "uteserveringen" efteråt också förstås! Efter förra veckan helt utan ridning (kvällsfodring måndag, kraniosakral terapi tisdag, Umeåresa onsdag-söndag och kvällsfodring igår måndag) så hade jag verkligen ett STORT uppdämt behov av en REJÄL dos Hamingja!!! Så dagens kraftiga "stötdos" var VÄLDIGT efterlängtad!!!

Lördagsgodis på fyra ben!

Mums!!!

Det blev en tidig morgon i stallet idag för jag hade morgonfodringen. "Arbetshästen" Eva var med och hjälpte mig och när både hästarna och vi fått äta frukost var det dags för en ridtur! Eftersom det var lördag hoppades vi att det inte skulle vara någon timmerbilstrafik längs skogsvägen bakom vägbommen, för med en timmerbil på den vägen blir det definitivt enkelriktat - ingen plats alls kvar till minsta häst... :-O 

I vanlig ordning var det jag som ansvarade för skrittuppvärmningen och när vi kom upp till vändplanen var det dags att lämna över tyglarna till Eva. Jag noterade att både skördaren och skotaren som stått vid vändplanen var borta, så antagligen är avverkningarna avslutade för denna gång. Men det fanns fortfarande två upplag av timmer kvar, så risken att möta en timmerbil kvarstår - men idag hade vi turen på vår sida och slapp det!

Jag tog plats på läsidan av den ena timmerhögen för en stunds mindfulness medan Eva och Hamingja gav sig iväg för att testa de nya skogsmaskinsspåren. Vi hade sett redan när vi lämnade gården att man kunde börja skymta blå himmel mellan molnen och medan jag satt där kom solen fram! När de kom tillbaka fick jag rapport om att de testat flera olika skogsmaskinspår och det bästa var det som svänger av till höger när man ridit en bit in längs Hamingjas favoritstig. "Vi borde ha börjat med det, för där såg man ut att kunna rida långt!" sa Eva. Så nu vet jag vad Hamingja och jag ska göra när jag rider nästa gång!

För mig blev det sammantaget ca 1 timmes ridning idag och "bara" skritt så pulsen var som högst bara 112. Och dessutom fick jag 30 minuters mindfulness medan Eva och Hamingja var ute på egen hand så en bra dag för PTSD-hjärnan m a o!!!

Och dagen hade fler upplevelser att erbjuda för efter lunch åkte nämligen Johan och jag till Elvira och Emil på Elvemil Lantgård i Klöverträsk där vi först träffade deras åsnor...

Och sedan deras jakar! 

Så otroligt häftiga djur!!! Hornen är minst sagt respekt- ingivande... men som tur var är de väldigt snälla! Till sommaren kommer de att anordna "öppen gård-dagar" då man får komma och klappa djuren! (Förutom jakar och åsnor har de bl a getter och höns.) De säljer djurfoder också så när vi styrde hemåt var bilen fullastad med gott till hönsen!

Ridfredag

Så fin att matte blir knäsvag!!!

I måndags fick jag hjälp av Johan att kvällsfodra hästarna. När alla hästar fått hö och jag höll på att rensa vattentunnan hos stoflocken från is och gamla höstrån kände jag en mule som buffade mig i ryggen. Jag tog för givet att det var den alltid lika nyfikna och kontaktsökande unghästen Lisa-Gréta, men när jag vänder mig om är det Hamingja som lämnat maten för att få "hänga" lite med matte!!! Gissa om det värmde mattehjärtat???!!! Och som TUR var hade jag några hästkarameller i jackfickan!

Men veckans första ridtur dröjde faktiskt ända till idag fredag...! På tisdag stod HIT (high intensity training) på schemat för mig, på onsdag EMDR-terapin som har liknats vid att springa ett marathon och sedan bli överkörd av ett tåg, vilket gjorde att jag igår behövde vila hela dagen. Men idag var det alltså ÄNTLIGEN riddag!!!

Som uppvärmning galopperade vi fyra vändor i den övre halvan av "kyrkbacken" och sedan var det dags för ridbanan. Där vidtog en massa nyttiga övningar i skritt: Kyras ABC, skritta på volt och omväxlande flytta ut bakdelen resp framdelen, sidförande över diagonalerna och sedan samlad skritt längs spåret. Jag blir mer och mer nöjd med den samlade skritten där jag gör förhållningar med sätet och nu lyckas allt bättre med att direkt få mina motsträviga muskler att slappna av igen som belöning när Hamingja svarat. 

När jag övergår till att även göra övergångar till "nästan tölt" från ett läge där Hamingja är samlad och helt lätt fram blir det direkt lite svårare med mina muskler... men övning ger färdighet - förhoppningsvis! Jag påminner mig själv om Atlis ord: "Vi vill ha lätthet i hästens rörelser - och det får vi genom att vara snabba med att belöna!!!" Ett annat mycket bra tips från honom är att göra övergångarna till och från tölten i öppna eller sluta för att behålla hästen avslappnad genom övergången. 

Efter lite tölt - m h a högersluta här och där blev det riktigt trevlig sådan - längs spåret i båda varven fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt på volt. Till skillnad mot många andra islandshästar så kan jag i princip släppa hennes tyglar helt utan att hon för den skull går över från tölt till trav. Men nu testade jag att först bara länga tyglarna "lite lagom" så att vi hann komma överens om ett lugnt tempo innan jag successivt började ge mer tygel - och då hamnade vi aldrig i känslan av att vi "sladdade" runt på volten. 

Nu i efterhand ser jag i träningsappen att vi totalt avverkade nästan 5 km under nästan en timmes ridning, man hinner längre än man kan tro när man rider på banan! Och dagens "all time high" på min puls var lindriga 126 slag/minut vilket inte var under galopperna utan när vi red tölt. Det är väldigt bra för min PTSD när jag lyckas undvika "pulsrusningar" eftersom hjärnan inte kan skilja på om pulsen rusar för att jag anstränger mig kraftigt eller att den rusar för att jag befinner mig i livsfara. Det är därför jag fått börja med en så försiktig form av high-intensity-training med 22 minuters promenad: första veckorna gå 1 minut så snabbt jag kan följt av10 minuter lugn promenad, följt av 1+10, totalt 22 minuter. Och sedan förra veckan 2 minuter snabbt 9 minuter långsamt och upprepa, så fortfarande totalt 22 minuter.  

Att min hjärna fortfarande har högsta larmberedskap märks också i att jag är EXTREMT stresskänslig i alla sammanhang - minsta lilla bagatell triggar igång hjärnan direkt. För, som den välkände psykiatern Anders Hansen säger: "Hjärnan är programmerad för att hålla oss vid liv. Och vi är ättlingar till förfäderna med de allra känsligaste larmsystemen, för de andra dog innan de hann få några barn. Så en panikattack är helt enkelt ett falsklarm som visar att hjärnan fungerar PRECIS som den ska!"

Rimfrost riders i -22!

Rimfrost i skägget!!!

Så HÄRLIGT väder idag med sol!!! Och -22 kändes inte särskilt kallt tack vare att det knappt är någon vind! Eva och jag följdes åt till stallet idag och tillsammans med Hamingja gav vi oss ut på en härlig skritt/ promenadtur längs bilvägen mot Alviksträsk. Efter 30 minuter var det dags för ryttarbyte vid jaktstugan. Jag hade utrustat mig med eluppvärmd väst under ridjackan och elsulor i ridstövlarna och slog nu dessa på max för att hålla värmen medan jag väntade och ägnade mig åt mindfulness! 

Det var verkligen otroligt tyst ute idag, när man inte ens hörde vinden. Inte en enda bil - eller människa - passerade heller - så man kunde nästan tro att Eva och jag var de enda människorna i världen! Efter ca 30 minuter "kryddades" det meditiva lugnet med ljudet av Hamingjas hovar när hon och Eva kom tillbaka. Just då kunde man faktiskt också höra ljudet av några avlägsna skotrar - så uppenbarligen fanns det några fler än vi som var ute och njöt av solskenet. Men vi undrade lite vad "resten av världen" ägnade sig åt idag - uppenbarligen var de på annat håll i alla fall!

Snart satt jag åter i sadeln och fick njuta på hästryggen de 20 minuter de tog att skritta tillbaka till stallet. Så totalt blev det nästan en timme ridning för mig, men då höll vi oss ju till skritt så förhoppningsvis behöver jag inte få lika ont nu som när jag red (fyra gångarter) senast. I morgon blir det vilodag för Hamingja men matte ska ägna sig åt att "träna på gymmet" (= lunchfodra hästarna).

Trav ger 141 i puls

 

Jag är inte bara söt - jag kan trava STORT också! hälsar Hamingja.

Det var-13 i morse när Hamingja och jag gav oss ut på ridtur. Himlen var grå och glesa men stora snöflingor singlade genom luften. Med skogsavverkningen som pågår vid vändplanen ovanför vägbommen finns ju viss risk att möta timmerbilar, men dessa brukar komma från Alviksträskhållet så det var inte ett svårt val att bestämma sig för att rida mot Avan istället.

Som uppvärmning tog vi några galoppsekvenser (då jag än en gång kunde konstatera att högergaloppen är betydligt mer förlåtande än vad vänstergaloppen är om hon uppfattar något som ”kräver” att hon sätter upp huvudet för att se bättre.) Sedan var jag faktiskt helt ”vild and crazy” och bestämde mig för att rida lite TRAV! Hamingja kollade för säkerhets skull att det varken var tölt eller galopp jag menade, men sedan enades vi om trav. Varför rider jag inte trav oftare? Att min puls gick upp till 141 kan ju vara en ledtråd…! Och då lyckades jag ändå hålla nere tempot ovanligt bra, trots att vi red rakt fram… men då blev ju travstegen istället mer ”uppåt” så pulsmässgt kanske det inte innebar så stor skillnad ändå.

Under hemvägen ägnade vi oss sedan åt samlad skritt, "nästantölt" och långsam tölt - och jag var riktigt nöjd med resultatet! När vi kom tillbaka till gården tittad solen fram ur molnen -  jag hade alltså varit ute lite för tidigt..! Under hemvägen från stallet fick jag sedan JÄTTEONT så det blev visst lite för mycket för kroppen idag... så jag bestämde mig för att ställa in morgondagens planerade ridning för att låta kroppen vila och återhämta sig. Igår var jag på en behandling som verkar VÄLDIGT lovande (ska berätta mer om den längre fram). Jag fick ett antal övningar i "läxa" till nästa behandlingstillfälle om 14 dagar. Och förhoppningen är att detta på sikt ska hjälpa mig att begränsa smärtan. Håll tummarna för det!!!

Måndagsridning

Började veckan med ett pass på ridbanan!

...och här ser ni vad vi gjorde! 😅 Om någon - mot förmodan - vill ha ett förtydligande så kan jag tillägga att vi fokuserade på skritt: Kyras ABC, sidförande diagonalt över ridbanan, "Atlivändningar" och samlad skritt med övergångar till "nästan-tölt". När jag kom ihåg att stödet på yttertygeln måste ges med en lätt vibrerande hand i vänster varv så var det faktiskt det lättare varvet idag! 

När jag sedan gjorde övergång till tölt i vänster varv kändes det riktigt, riktigt bra! Och det räckte med någon förhållning med sätet då och då för att behålla det långsamma tempot samtidigt som hon var uppe med bogarna och helt lätt i handen - HÄRLIGT! Man ska ju sluta när man är på topp - så efter detta avrundade vi med skritt på långa tyglar. Hamingja frustade så belåtet - och det gjorde matte också!

Lugnet efter stormen!

Med solsken i blick!!!

Efter torsdagens otroliga 26 m/s i byarna här i Luleå kändes dagens vind bara som en litenpust! (I torsdags sattes f ö nytt svenskt vindrekord på 51,8 m/s i Stekenjokk - som också hade det gamla rekordet - och då handlade det dessutom om MEDELVIND inte i byarna... det är ju svårt att ens föreställa sig...! :-O Jag såg också en film från Gällivare där någon försökte hälla upp kaffe från en termos men inget kaffe hamnade i kåsan utan allt blåste iväg...! :-O Det var inte utan anledning vid avstod ridning i torsdags m a o! 

Igår red Lisa Hamingja, tillsammans med en kompis som fått låna Carolas Vidalin. Och idag var det min och Evas tur! Det var mulet men bara någon enstaka minusgrad när vi åkte till stallet på förmiddagen och lagom till att vi kom till Mariebäck klarnade det upp och SOLEN kom fram!!! Då passade det ju extra bra med den plan vi hade för dagen: att jag skulle skritta igång längs bilvägen och sedan pausa vid jaktstugan medan Eva och Hamingja red mot Alviksträsk. 

Även om det blåste endel var det riktigt skönt att sitta mot "solväggen"! Eva och Hamingja var borta drygt 30 minuter och strax innan de kom tillbaka dök ägaren till jaktstugan upp. Han hade problem att ta sig med bilen upp till stugan, för det hade bitvis drivit ihop ganska rejält med snö på hans väg. Flera gånger fick han backa, ta ny fart och försöka igen så när Eva dök upp tipsade hon om att han borde ha valt att färdas till häst istället! Och när vi senare körde hemåt såg vi att han tagit dit en traktor som skottade. Men vi var fortfarande helt ense om att han skulle ha valt häst!

Innan vi åkte hemåt tittade vi förbi hos K-G som ryckt in som hundvakt i Mariebäck ett par dagar. Det var ett bra tag sedan jag såg honom senast - men han var sig lik! I morgon ska jag morgonfodra, så då blir det vilodag för Hamingja. Men eftersom jag tänker vara så FÖRSTÅNDIG hoppas jag orka rida igen redan på måndag!